...det råder stillhet i Angered. Total stillhet. Hemm ligger tysta män med svedda ögonbryn, ömmande fingrar och skadade trumhinnor. Sviterna efter föraa årets bombardemang håller på att läkas. Här hos pappa B är dock livet som ifjol. Havregrynsgröt intagen, dottern ligger och myser i skinnsoffan, mamma och grabben är i kyrkan.
Oxfilén, den gröna sparrisen och mandelpotatisen, allt spetsat med en mycket god men vass pepparsås strök med. Magnumciderns kork flög som vanlig ner på grannens balkong (återfår den i postfacket senare i dag) och de två snapsglasen står i diskomaskinen ihop med resten av porslinet.
Entrérätten fick + poäng av trupperna, en lagom väl lagrad Gouda i stavar inlindade i Proscuttiskinka, värmnda i micron så att osten precis smält, en klick med örtcreme och Italienska Grissini att knapra på gick hem. Till efterrätt, som kvinnan fixar så hade hon gjort en Creme Caramel med bränt socker som också sjönk ner som en bit bomull och lade sig över oxköttet. Vad mer kan man önska, ingenting.
Nu skall ni höra! Min minsta ödla hon hoppade plötsligt upp och sa att hon skulle baka Cup Cakes så vi hade när klockan slog 12. När det händer något här så händer det i 157 km/tim. På ett vips hade hon kollat över att alla ingredienser fanns hemma, satt på ugnen plockatner de verktyg som skall till och det tog inte lång stund innan allt var klart. Eftersom jag satt kvar i köket fick jag agera vispare och här kom all min träning till god hjälp. Små fina muffins med en undebar vit chokladsmörkräm och lite strössel och succén var ett faktum. -Ring klocka ring...bombardemangen ökade i styrka, vi skålade i cider och gnagde i oss varsitt äpple som det sig bör. Sedan frossade vi i prinsessans Cup Cake till resten av Magnumcidern. Pussade varandra och önskade varandra ett riktigt Gott Nytt År. Här är bilden hon tog.
Ett nytt puzzel, den här gången med bara 1000 bitar, men svårt givetvis åkte fram på köksbordet och nu kommer vi att sitta med näsan i bordet resten av helgen. "Skogarnas Konung" avviker gärna för att köra sina bataljer på datorn och det må så vara. Vi andra tre hänger oss åt puzzlandet.
Förhoppningarna om det nya året är givetvis stora hos mig, liksom hos de flesta andra. Att familjen och vännerna skall få vara friska och krya. Att det skall gå bra för trollen i skolan och att man skall för pengar över på pensionen så man kan köpa sig en proteindrink på gymmet lite då och då. Att hoppas på fred i världen det har jag slutat med sedan den dag jag återvände från FN-tjänst i Gazabataljonen 23G. Där rök alla mina ambitioner om att det skulle bli fred i världen. Sinnessjuka ledare i samtliga världens länder som i stället för pupiller har dollar-, pund- eller eurotecken i ögonen kommer aldrig att få världens alla folkslag att fungera tillsammans.
För oss gäller det att hålla sams med grannen, inte skälla när de ställer cyklar och barnvagnar i entrén så du knappast kan ta dig in och jag skall försöka stilla mig när jag ser soppåsarna utanför soprumsdörren och ta in och slänga dem i stället.
Gott nytt 2012 till er alla.
pappa B
