Inplastning av yttertak!

Här är vårt Halländska Paradis, villavagnen i Olofsbo. Hit åker vi när vi ser att tiden finns, här mår vi som prinsar och prinsessor hela gänget. Med 500 meter, lite drygt, ner till en lång skön sandstrand med ett långgrunt hav kan det inte bli bättre. Trevliga vagngrannar från Borås, Jänköping och Partille gör inte bilden av det perfekta sommarlivet sämre.

Den här gången blev det en ren arbetshelg, yttertaket skulle plastas in med glasfiber (har haft en liten vattenläcka efter slarv av den tidigare ägarinnan) Det var bara att plocka fram stegar och ta fram den akrobatiske ådran och svinga sig upp på taket. Nu är det så att denna engelskbyggda vagn har ett plåttak som inte är mycket tjokare är två lager alluminiumfolie och med tanke på takreparatörens vikt så måste det iordningställas en hel del förstärkningar på alluminiumfolien. Kvinnans syster Lolita och hennes familj var också nere för att plocka ner och frakta hem sin husvagn som de har uppställd på samma camping. Det blev lite Norrlands Guld och ett par wirrar innan vi vek ihop ögonlocken.


Söndagen gick i glasfiberns tecken. Starka dofter fick ögonen att rulla i skallen exakt som hos en berguv. Satt ju högt upp också och hade kletat in armar och ben + trädgårdshandskarna med spretander glasfiber så jag hoade till lite då och då bara för att väcka liv i alla kärringar och gubbar som passerade förbi.
Här är det kantläggning och med penseln i näven skrämde pappa B slag på både andra villavagnsägare, fiskmåsar och getingar. En förtjusande getingfångare. Det vara bara att svepa till med limpenseln när de kom farande. -Smack sa det och så satt vingarna ihop och de störtdök rakt i backen. Det har gänget också gjort, fast i sängarna. Jag kommer snart att följa efter.
Natti natti
pappa B

När man är en glad pensionär...

....då skall man äta minimalt med mat, (dåligt med kontanter) resa runt jorden (tulpanmarknad i Holland) med långfärdsbuss (flyg är för dyrt) och så skall man lyssna på Frälsis och spela boule. Äter gör jag, maximalt, reser gör jag, flera gånger om året över hela världen, lyssnar på Kraftverk och lirar boule med ungarna (får nästan jämt stryk dessutom). Jag har svårt att se hur jag nu när jag blivit "friherre" skall kunna koppla av och bli som man skall vara. Har ju egentligen aldrig varit som man skall vara. Om detta påverkar resten av mitt halva liv, det återstår att se. Enligt sierskorna i Nordnorge och Portugal så skulle jag få flera barn än de två jag hade när jag blev spådd. Det har jag fått. Jag skulle aldrig blir rik (har jag inte blivit på pengar, men väldigt rik på kärlek och gemenskap) Bägge två sa, med flera år emellan att jag skulle bli mer är 120 år! Lite drygt hälften har jag avverkat så nu återstår ju den andra halvleken så att säga. Den brukar ju ofta bli intensivare, lite tuffare och mer spännande, eller hur?

Hur som helst så skall vi ge oss iväg ner till Olofsbo idag. Måste hinna fixa taket på villavagnen. Håller på att lägga glasfiber på hela taket. Gjorde nästan halva färdigt i fjol och det gjorde susen vid allt regnande i vinter. Skall köpa kräftor i Glommen när vi kommer ner. Sen tänder vi grillen, korkar upp en flarra rött och myser så det står härliga till.

Skall försöka gå över ännu mer till detta, jag lovar

Träna mer på det här med ungarna och försöka vinna!

Då kanske jag blir lite mer lik mina pensionärskollegor. Hur det skall gå med alla vackra kvinnor i och omkring mitt blir en annan affär. Sluta jobba? Aldrig i livet. Det är ju det roligaste som finns.
pappa B

Pressat läge....

...ja det kan man nog säga att de här firrarna har. Hittade dem på en fiskmarknad i Tabarka, norra Tunisien för ett par år sedan. Aningen lika är bostadsläget här i Göteborg. Enda skillnaden är att fiskarna i Tunisien har skaffat större lådor till fiskarna.

Pressat läge ....
Har även den här lilla beduinflickan. Hon och hennes storebror fotograferade jag i öknen nere vid Djerba, södra Tunisien. Hennes storebror berättade att ingen av dem fick gå i skolan. De skulle ha samma yrke som deras far. Han skulle passa fåren och hon, när hun vuxit upp skulle gifta sig och få fler söner som kunde fortsätta vakta får. Detta händer på 2000-talet, är det inte märkligt så säg. Här promenerar folk omkring och sätter upp flaggor på månen och så måste två sma barn vakta får i öknen. Utan utbildning, social närvaro och med ett skyddsnät i tillvaron som saknar maskor och bara hålls uppe av en person, pappan. Skrämmande på min ära, som greven skulle ha sagt.

Inte lika pressat läge...
...har "Prinsessan" när hon är ute med oss i svampskogen. Här en bild från en av våra många skogspromenader och redan här visade hon goda anlag för skådespeleriets ädla konst. Dessutom är hon faktiskt väldigt lik kvinnans bortgågne farbror. En enveten gammal smålänning.

Mannen i den grå zonen
Här mossar vi omkring och tycker att skjortan är trång. Bensinpriserna stiger, folket blir fetare och plånböckerna magrare. Vi gnäller, låter som gamla osmorda trädörrar till utedasset, men sen då....? Ja vi fortsätter att gnälla, ställer inga krav, bara gnäller. Ja då kan vi väl sitta i vår lilla ankdamm och sparka oss trötta. Fast ibland....ja då dyker det upp en färgglad figur och trycker in lite hopp och glädje i våra grå hjärnor och vardagar, eller hur?


Gå och lägg er nu, klockan är ny dag för tusan
pappa B

Nu rök rastaflätorna...

Nyhetens behag har gått över och det obekväma har tagit överhanden. -Det är lite knöligt ibland, jag funderar om jag skall lösa upp dem, sa hon i går afton. -Gör som du vill, men du skulle i så fall ha startat med detta mycket tidigare. Vänta till efter plugget i morgon,sa jag. -Nää, jag gör det nu sa hon och klättrade upp i storebrors våningssäng. En efter en lossnade flätorna och när kvinnan kom hem efter en kort besök hos en väninna så utbröt fullt jubel. -Mamma du måste hjälpa mig, kommer inte åt baksidan. Detta resulterade att kvinnan spenderade resten av aftonen med att pilla upp rasta-flätor och stoppa plastkulor i en påse. -Jag gör nog ett halsband av de gula kulorna som minne från Turkiet, var "Prinsessans" enda kommentar där hon satt lyxigt tillbakalutad mot mammas knän, i den ceriza skinnsoffan.

Idag passade jag på att ta en bild på henne innan hon stack iväg till skolan. Hon ser ut som en blond Ronja Rövardotter tycker jag.
Hörs under dagens lopp.
pappa B

Måste bara lägga in den här.....

...hittade den på hårddisken exakt när jag skulle klicka ner för i afton. För 7 år sedan, en midsommarafton. Glädje och fest och våra små underbara troll i högform. Gosiga med varandra och just vid ett sådant här ögonblick är det ingen konst att vara en "gammal" pappa. Hela hjärtat fylls av glädje och det är dessa minnen som etsar sig fast och blommar upp igen när man ser bilderna efter några år.
De är goa med varandra idag med, fast inte alls så ofta. Nu käftas det emot, gnälls och tyvärr så lyser en viss avundsjuka fram emellanåt. Även om både kvinnan och pappa B försöker vara så rättvisa som bara är möjligt. Men håll med, visst är bilden god, ungarna söta och pappa B lyckligt lottad?
Godnatt igen

Göteborgarna - Dvärgpingvinen i Johannesburg = Sant!

Det friskar på bra vid kusten utanför Johannesburg. Atlanten skjuter på och det är inte nådigt för en begagnad norrlänning att krypa ner i dessa vågor. Några som gör det, varje dag är de små dvärgpingvinen (runt 40 cm höga)som lever i en lite kolloni utanför storstadens brus.
Det friskar på bra även i Göteborg, fast kanske inte med samma frenesi som Atlantvindarna. I Göteborg bor det små människor som också försöker överleva. Nu går det inte att jämföra överlevnadsstandarden hos en dvärgpingvin och en göteborgare, men de flesta äter i alla fall sill?

I Johannesburg har pinvinen svårt att få bostad, det vill säga en plats någonstans där de överhuvudtaget kan få vara i fred. I Göteborg är det tusentals ensamstående, barnfamiljer och förvisso en stor del, helt hemlösa som inte har någonstans att bo.
Men hör och häpna, nu slår man på stort, man skall i alla fall satsa på att bygga 36 nya bostadsrätter. Vilket d-j skämt. Trettiosex lägenheter är som en piss i Västerhavet. De styrande i den här stan borde banne mig flytta ner till pingvinen i Johannesburg och leva på en klippa, sandstrand och enbart sill. På stadens alla bjudningar ser de ju faktiskt ut som Jättepingviner hela surven i sina lånade frackar. Att fastighetsnämnden i Göteborg nu skall ge hyresrätter förtur till kommunal mark, och dessa skall ligga i attraktiva lägen med billigare tomtpris, det låter som ett ännu större skämt. Fast vi har hört det förr, det smäller som fan när katten kröker rygg i sandlådan men det blir en liten skit i ena hörnet.
Den kallaste, ruggigaste men absolut vackraste årstiden närmar sig. Svamparna har faktiskt börjat dyka upp och en del löv har redan börjat blekna för att snart släppa från sina grenar och lägga sig stilla, förberedda på en lång kall vintersömn. Jag skall också gå och lägga mig, gör det ni med. Så syns vi i morgon
pappa B

Fantastiskt vackert, eller hur?

Den här bilden tog jag 1963 upp på Nordkap. Nu, 45 år senare har vi bestämt att nästa års semester kommer att gå dit upp igen. Igen, ja faktiskt så var kvinnan och jag uppe där 1983. Jag själv har varit där fem gånger och hör och häpna -alltid haft vackert väder. Men 1983 var det som att krypa in i en säck. Vi såg knappast varandra och det var rena turen att jag inte åkte hem med någon gnällig Italienska utan fick rätt unga och vackra tjej med mig hem igen.

Nästa sommar planerar vi att hyra en husbil och göra en riktigt norrlands och Norge turné. Besöka Porjus så att trollen får se var pappa är född och gjort sina första bus. Kolla upp graven där farfar och farmor ligger begravda och så bär det iväg direkt upp till Nordkap. Hemresan blir nog lite hackig då vi hade tänkt besöka äldsta och greven på vägen ner.

Född mitt bland nationalparkerna!
De flesta jag möter, som hör att jag är född i Lappland undrar om jag fotograferar mycket djur och natur. Icke sa Nicke, men jag är vansinnigt avundsjuk på alla våra svenska, mycket duktiga naturfotografer. Själv har jag inte tålamod att ligga i ett dike timmevis för att se en blomma slå ut. Då sitter jag hellre och väntar på ett café i Paris medan modellen byter om.
Men...jag har försökt smyga mig på några fåglar en gång i tiden. Visserligen var det tamhöns, inomhus i hönshuset och jag bakom fönstret. Kolla här vilken djurbild jag sköt.


Kanske inte så dramatisk som en del björnbilder man sett, men ändå. Hönorna framlevde sina dagar i småland hos kvinnans moster. Huruvida de lever och frodas idag, eller om de numera blivit jordförbättring kan jag inte förtälja.

Vår lilla viking "Skogarnas Konung" missade dagens kanotutflykt och var väldigt deppad för detta. Han däckade redan i går kväll och har man 38,9 i feber på morgonen då blir det inga kanotutflykter hur mycket det än svider i det lilla äventyrshjärtat.
Just nu ligger han med en fuktig grön handduk över huvudet och lyssnar på en talbok.
"Prinsessan" har jagat iväg till en av sina kompisar och kvinnan är på hemväg. Själv skall jag fotografera två fd. topplirare i fotboll. Tvillingsjälar som skall hamna i det nya fotbollsmagasinet -Martha-. Landets största tidning för damfotboll -Nya Mål- har bytt namn och ansikte. Skall bli spännande att se det första exemplaret. Glöm inte paraplyet!
pappa B

Sagan om "Prinsessan" och pencilinet...

Att ha "vatten i trumpeten" resulterade i att farbror doktorn han ordinerade en pencilinkur på fem dagar. Detta har inneburit (en dag kvar) att "Prinsessan" har fått plåga i sig medicinen tre gånger om dagen. Det är inte någonting man kommer till pappa B och vill göra frivilligt utan det är kvinnan och jag som måste hålla i trådarna. Fast hon har varit duktig. Och blivit bättre och bättre för varje dag som gått. Men....så här såg det ut i kväll.

Startsträckan, plågan innan man tar den avgörande klunken!

Det avgörande steget Klara!

Och så kommer klunken, färdiga!

Och den enorma lyckan när den äckliga pencilinen åkt ner i halsen. Fast den lilla skvätten som blir kvar späder hon ut med ett stort glas vatten och får i sig (med viss plåga och massor av grimaser)

Medicinen är på plats och "Prinsessan" pustar ut.

"Skogarnas Konung" blev också vissen i kväll och just nu verkar det som om lustiga familjen inte riktigt är på topp då det gäller hälsan. Men vi grejar det var bara lugna.Kärleken blommar för fullt i alla fall och det är kanske det viktigaste av allt. Snuva går ju att fixa till, brusten kärlek, förtroende och ärlighet är svårare att lappa ihop. Tror inte ens att pencilin hjälper.
pappa B

Funderade på att ringa GP

Idag fick jag min första mens? Fyllda 65 år så fick jag näsblod vid frukostbordet. Funderade allvarligt på att ringa GP och berätta detta. Men, förvisso haver denna man blött näsblod tidigare men då har det inte kommit av sig själv utan någon överförfriskad, svartsjuk jäkel haver slagit mig på moppo. Men idag rann det automatiskt. Nåväl, det kanske beror på övertryck i tanken eller så är det för lite wirre. Har även drabbats av en mycket kraxig stämma vilket förmodligen beror på för lite tryck i tanken eller för mycket wirre. Så det jämnar ut sig i slutänden.

Strilande Göteborgsväder gör ingen glad!
Nu skall jag förbereda ett reportage om parkeringsproblemen här i Angered. På gatan där jag bor har Bostadsbolaget Poseidon låtit sina två parkeringshus stå och vittra sönder och nu blir vi tvugna att parkera på gatorna runt bostadsområdet. Det skall bli spännande att höra vad deras gubbar säger om situationen. Vi återkommer. Trollen lär väl snart storma in och ropa på skaffning så det är bäst att förbereda sig. Hjälm på och inta försvarsställning.
Vi höres
pappa B

Krassliga gubbar får mycket press?

Här ligger "Skogarnas Konung" med en pappersbit i näbben. Han körde så hårt i poolen, första dagen i Turkiet, att han plötsligt började blöda näsblod. Lugn som en filbunke, hämtar han lite papper, stoppar in det i näbben och lägger sig med huvudet högt en stund. Sedan är det fullt ös igen.
Idag läste jag på GT:s löpsedel att Ingvar Oldsberg är så fruktansvärt sjuk, lederna krånglar och jag vet inte vad, vilka krämpor karlstackarn har. Lasse Brandeby höll också på att trilla av pinnen under tiden som han hasade sig fram i Lets Dance. Är detta verkligen en nyhet som är så intressant att en kvällstidning lägger det både på ettan och på löpet?
Jag tycker att det hela liknar gnäll och klagan. Bägge dessa gossar har förmodligen fulltecknade sjukförsäkringar åt både höger och vänster. Om en vanlig bilreparatör skulla falla ner framför fötterna på någon mitt i centrala Göteborg. Skulle den personen komma på löpet och första sidan? Aldrig i livet. Möjligtvis fick de anhöriga betala en slant för att få in dödsannonsen, om personen i fråga skulle avlidit.. Sluta larva med kändisgubbarna.
Avundsjuk? Ja, det tror fan det.
Godnajt
pappa B

"Skogarnas Konung" en riktig paparazzi!

Funderar skarpt på att återta den förnämliga mobiltelefonen som sonen har. En morgon nu i sommar så läse jag "Gubbkalsongen" GP, tidningen där ingenting står. Kvinnan envisas med att prenumerera och handen på hjärtat, jag läser sporten och Thomas Grens vintips i -Två Dagar- Sedan ställer jag joggingdojorna på den ute i hallen.
Illfundiger som han är den lille rackaren, så satt han och pillade med telefonen och utan att jag var medveten om detta så filmade han sin lilla pappa B då jag just kommit på att det bara är skit och skrot med bladet.
Så det kan bli
pappa B

Nu går de feta makrillarna till...

Ja, jag ,menar inte GAIS fotbollslirare utande riktiga makrillarna. Sjöbusen, storfiskaren, dopingpolisen, bandymannen Erik Andersson har jag den stora äran att räkna in som en av mina vänner. "Skogarnas Konung" ser också upp till denna bastante och gemytlige gourmet. I fjol hade vi turen att få guppa med ut på havet i Eriks båt och dörja makrill. 13 feta fina firrar och "Skogarnas Komnung" var salig flera månader efteråt. Nu hoppas vi att chansen dyker upp även i år. Vädrets makter börjar kyla ner havet, badsäsongen lider mot sitt slut och nu börjar de riktigt stora fiskarna dyka upp mellan kobbar och skär.
Erik själv ser gärna att vi kliver ombord någon vacker eftermiddag. I år skall vi kanske försöka få med "Prinsessan" också, hon skulle säkert uppskatta några timmar guppandes på havet.

Eftersom Kungliga Postverket snart försvinner helt från vårt land lägger jag ut en liten gul blomsterrabatt til alla fd. nuvarande och extra anställda vid detta verk. Hur vi i framtioden skall sända våra brev och hämta ut vår skralitga pension, det får framtiden utvisa.

Mot havet!
pappa B

UFO:n på stora ängen?

Det börjar med ett väsande och sedan ökar ljudet i styrka och rätt som det är så kommer ett stort rött föremål uppdykande bland träden. Mitt utanför vår balkong. Ett UFO? Nej men ett glatt gäng ballongfarare som har sin startplats på den stora ängen här i Angered. Ibland händer det att det dimper ner en ballong också, men mest lyfter de härifrån. Var de landar sedan beror väl på vindarna förmodar jag. Rätt kul inslag under höstkvällarna och vem vet, rätt som det är så seglar pappa B iväg under stjärnorna i en luftballong....
Så här såg UFO:t ut när den kom upp i den vackra eftermiddagsluften. Reklam, fast fel bilmärke givetvis. Franskt skall det vara om det skall tilltala pappa B och "Skogarnas Konung", fast kvinnan och "Prinsessan" tycker att det är helt OK med en riskokare.
Idag har vädret varit vackert och vi borde nog ha spenderat den här söndagen nere i Olofsbo. Men....nu blev det hemmet som vann och det duger mer än väl.
I morgon börjar en hel vecka för trollen i skolan, det blir kämpigt.
Nu har i alla fall trupperna börjar nedräkningen, tandborstningen är snart avklarad, pyjamas på och så bums i bingen. Själv skall jag knappa lite på ett video-omslag innan jag kryper ner under duntäcket.
Sov lätt och länge
pappa B

PS: Hörde om två gubbar som träffades i en by i norrland. -Den ene sa; -Jag har hört att du börjat gå i kyrkan, har du gått och blivit religiös? Den andre svarade snabbt; -Religiös? Näädu, men där är de både svalt och myggfritt.

Jag hoppas att det fungerar...

Tänkte bjuda på ett litet bildspel. Hittade det i en mapp på en av hårddiskarna. Det är från förra sommaren då vi hälsade på hos "Gudfar" i hans stuga vid sjön Anten. Något napp under fiskestunden blev det inte men en skön bastu, oss grabbar emellan och lite pilsner till pappa B och dricka till "Skogarnas Konung". Det här ett litet paradis och det är här vi har vår lilla fiskeskuta, som dessvärre har fått stå på botten av sjön, nästan hela sommaren. Men nu i höst skall storgäddorna få se på f..tusan. Sängen väntar....
pappa B

Fantastisk god wirre....

Även om det blev aningen sent för wirre i går afton, eller rättare sagt, tidigt i morse så satt den som en fläskläpp. Om det är chefen Janne eller red.chefen, wirrekännaren Magnus som valt sort, det vet jag inte men god var den.
Grannarna hade turistande vänner från Pakistan och när jag stod ute på balkongen i morse med wirreglaset i hand, iförd kvinnans småblommiga kjol med volang, sourvamössan nerdragen över öronen och en stor vattenpipa i handen, så sprang de in och hämtade kameran och förevigade mig.

Idag har det varit en lättjans dag. Har bara masat mig ner till ICA för att bättra på innehållet i kylskåpet. I morgon blir det redigering en stund och sedan ny stillsam afton i familjens knä ( man kan ju inte ligga i ett sköte, är ju på tok för omfångsrik för detta ).Gå nu och lägg er så ni orkar upp i morgon och håll ögonen öppna. Varför då, undrar ni? Ja annars ser ni ju ingenting, eller hur?
pappa B

Firad av jobbarkompisarna...

Kolla in vilken blomma! Idag blev det tårtkalas på mötet med gänget. En härlig blandning av redaktörer, annonssäljare och grafiker. Ett tufft gäng som förärade mig denna fantastiska blomma (Papegojblomma heter den visst) och ett helrör (var faktiskt instoppad i ett plåtrör) med 16 årig singel malt av märket Glen Moray. Gubbarna på röret har kilt, björskinnsmössa och säckpipa. Jag har nu tagit på mig en av kvinnans kjolar, (hittade ingen rutig så det blev en småblommig en med volang), lånat grannens vattenpipa och hittat en maläten sourvamössa i källaren. Skall det vara så skall det. Klockan äro förvisso sent, men skit samma, jag är preparerad för en two-fingers wirre innan jag möter John Blund. Vad kul med arbetskamtarer i alla fall.
Cornelia skall bjuda på stans bästa Italienska restaurang och jag mår som en spillkråka, hackar i allt jag kommer på.
"Prinsessan" som klagat på ont i öronen sedan hemkomsten från Turkiet har varit med kvinnan till jourcentralen. där förkunnade de att hon har fått öroninflammation.
-Jag har vatten bakom trumpeten, sa hon när hon kom innanför dörren här hemma.
-Poolvatten från Turkiet, sa jag. -Näää det sa han ingenting om, svarade hon.
Sov gott!
pappa B

Åh dessa fantastiska små liv....

Min gode vän Cornelia, som äger modellagenturen Arkadiamodels här i Göteborg har näsa för sitt jobb. Hon plockar fram den ena efter den andra då det gäller modellämnen. Hon är sträng, bestämd men rättvis. Men...framför allt hon har "ögat", både som fotograf och som scout. Ja nu menar jag inte att hon rusat runt på någon haik, gör upp eld genom att gnida två pinnar mot varandra, knyter knopar och sånt. Näää...jag menar att hon är en mästarinna på att hitta vackra modeller.
Idag har jag varit ute med två av de nya tjejerna, Rebecca och Sandra. Bägge två har potential, yttre förutsättningar, en liten nypa attityd och rätt inställning till det tuffa jobbet som modell.

SANDRA, lång och mycket vacker. Posa med ansiktet det kan hon, men glömmer totalt sina långa vackra ben och sin kropp i övrigt. Det skall vi fixa till, ge oss bara lite tid så skall ni få se.



Lagom tuff, laomt kaxig och trygg när hon fick hålla lite på en gammal Peugeot. Men titta här, Bara under de första minuterna med mig så glömde hon plötsligt bort att vara ängslig.
Inte illa första gången framför pappa B:s hemska kamera. Mitt inne på Allum bland allt folk dessutom. Bra jobbat Sandra. Nu väntar havet, eller hur?

REBECCA, snäll och go tjej. Lite mammas flicka. Hon skulle tuffas till, få mer attityd våga vara sig själv lite mer. Vad hände? Efter 10 minuter gick hon loss så det stod härliga till och kolla här. Borta är den lilla snälla "ullidullungen" och en ung tuff tjej tar hennes plats. Skitbra jobbar lilla Rebb. Du kan bara bli bättre och bättre....

Och efter en timme blev hon ännu vassare, eller hur?

Nu tänker pappa B krypa till kojs. Trollen sover redan sött, kvinnan är ute och partajar och dyker väl upp någon gång i natt (förhoppningsvis) Jag lägger in en liten snäll bild på Rebecca som slutvinjett, en liten trollpacka som lurar ner alla unga pojkar i bäcken, näckens syster med andra ord.
Sov gott alla mina vänner och ni andra.
pappa B

Upprop i skolan och sänkta huvuden...

Måste börja med att lägga in en glad bild. I slutet av 70-talet jagade jag älg med goda vänner i Lysevattnet. Bosse och hans pappa Lys-Otto ( han jagar i de fria jaktmarkerna sedan flera år tillbaka). Lys-Otto var en hedersman, tillika en av jaktledarna för ett stort jaktlag i Skepplanda. Hans gode vän, spelmannen Emil i Skogstorp fanns också med den här jaktdagen. Med andra ord var det pappa B, gode vännen Bosse och hans pappa och pappans kompis. Två stillsamma och sansade män och två riktiga filurer. Lite av Janne Wängman eller Åsa-Nisse om man så vill.
Redan under den tiden hade det börjat komma tyskar som köpte in sig hos de större bönderna för att jaga älg, så på första jaktdagens morgon så följde jag med dessa två gubbar ut för att se vart mitt pass skulle vara. När vi kom fram till kohagen klättrade Lys-Otto smidigt över taggtråden och började leta i fickorna. Fick upp Jaktjournalens röda klisterband (dessa skulle jägarna fästa runt hatten för att vara synlig i skogen.)Han klistrade fast ordet KO på en av de största korna. -Ho är min bästa mjölkeko och det är bäst man garderar sig ifall tyskarna kommer, sa han och lät snusen byta plats under läppen.....

Väl ute på passet så gjorde man en rekognosering var min skjutgräns var och var mina kamrater fanns. Då plötsligt hördes musik från en av skogsdungarna. Allt högre och högre och plötsligt dök Emil i Skogstorp upp. I en livrem runt halsen hade han spikat fast en trattgramofon där en 78-varvare med Harry Brandelius Gamla Nordsjön, snurrade för fulla varv. -Man måste ha lite musik när man sitter på pass, annars blir det så tråkigt, sa han. Fiskade upp en liten äggkopp i silver ur sin ryggsäck och tittade på min. -Du har väl lite droppar i säcken sa han och plirade med ögonen. Han fick en klar och fortsatte spelandes genom skogen. Älg? Nej det såg vi inte skymten av, men grabbarna på andra sidan gränsen sköt 4 tjurar och en kalv.

Hösten smyger sig på så sakta.
Jag vägrar att släppa taget om sommaren. Idag brunbränd och nyss fyllda 65 vill jag att sommaren skall vara för evigt. Men givetvis kommer den drömmen inte att gå i uppfyllelse utan hösten med regn och rusk kryper allt närmare. Visst det är en vacker årstid, kolla bara hur stiligt Göteborg blir i en tidig höstskrud.

Nu återstår att se Klüftan sprätta iväg 7.39 och få en guldpeng för detta. Handbollsdamerna kommer att klara femteplatsen i OS och det är ett toppresultat som hela handbolls-Sverige skall stå upp och applådera. Även vi som bara tillhör publiken, i bästa fall.
Nu har trollen skrivit in sig för en ny termin i skolans famn. Med sänkta huvuden förkunnade de att livet är gräsligt när sommaren är slut och skolan börjar. Det tycker jag med, godnatt.
pappa B

Nu laddar Bergsjön för stort partaj...

Nu går bergsjöborna på tårna, för snart är det dags för fest uppe i centrumhuse!
Grabbarna på Bergsjö Krog de kommer att bjuda upp på kalas. Uteservering som ett L, byggs upp tillfälligt, allt enligt konstens alla regler.
Måste försöka hålla mig vaken en stund till.
pappa B

Vit, gul och så en röd!

Blommor är vackra. Men avklippta, ihopbuntade i någon affär och sedan tryckas ner i en liten vas. I med en sockerbit? och vatten. Där nickar de flesta blommor till efter bara några timmar och sedan, när man vaknar dagen därpå så har den lilla blommans liv flytt sin kos. Efter ytterligare ett par dagar så hänger en vissen kvist med en fd. blomma på och det grumliga vattnet i vasen luktar skunk. Nej, blommor skall växa fritt under hemlen.
Jag assosierar alltid till begravning när jag ser vita blommor, gula påminner om påsk och postbussen hemma i norrland under tidigt 60-tal. Röda blommor är kärlek, oavsett vilken sort det är. Jag är usel på sorter, men skit samma jag köper de jag tycker är vackra, även om jag försöker leva efter devisen här ovan. Blommorna fri ute i det fria.
Idag har det varit "upp-packardag" och bara slappa för pappa B:s del. OS pågår ju och stämningen blev hög när de svenska handbollstjejerna tvålade dit Brasiliens långbenta pepparkaksbruttor och tog sig vidare mot finalen. Kvinnan har kört hårt i tvättstugan, "Skogarnas Konung" har lyssnat på musik och snott en ny deckare av mig. "Prinsessan" har varit ute i stort hela söndagen med sina kompisar (stolt över sina flätor).

I morgon börjar allvaret igen. Reportage uppe i Bergsjön och fotografering av vackra flickor på eftermiddagen, kvällen. Skall förmodligen bli kul att komma igång igen, tror jag?
Vi syns och hörs under morgondagen
pappa B

Saknaden är STOR!

Det måste villigt erkännas. Att dra för gardinerna och titta ut mot vår pool, med bergen i bakgrunden och morgonpigga tyskar som springandes försökte få ut sina handdukar på solstolarna runt poolen innan de hasade sig ner för att gräva upp högar av godsaker från frukostbordet. Tyskar tar alltid plats, även om de bara är en. På hotellet var 233 stycken tyskar, av 705 gäster totalt. Vi var bara 11 svenskar och en finne (boendes i Haparanda) med sin ryska fru och lille son.

Bilden här ovan ger faktiskt inte riktigt samma känsla så jag placerade "Prinsessan" med sina turkiska rastaflätor och mössan som taxichaffisen Mehmed köpte till henne i köket och tar en bild bara för att försöka behålla lite av den turkiska stämningen innan man helt återgå i det grå vardagslivet här i Angered.

"Kvinnan" har lovat att hålla stenkoll på alla resor, både sista minuten och alla andra utbud som kommer att dyka upp i framtiden. Vi tre andra kommer att börja "Operation tomburkar" för att fylla på Petflaskan med guldtior. Kan ni tänka er att vi fortfarande har 5,50 lira kvar av de 3 000 svenska kronor som vi lyckats skrapa ihop under året i guldtior. Dessa pengar har bara gått åt till souvenirer och utflykter, besök på borgen och annat skoj.
Just nu är det sen frukost på Angeredsmanér, det vill säga te och smörgår. Kvinnan och jag tog oss faktiskt en turkisk karramell (trollen gillar dem inte, tack och lov) för att inte falla pladask ur semesterkänslan.
Ett gott råd från pappa B. Boka in nästa sommars familjkesemester på Club Paradiso, i Turkiet, ni kommer att få uppleva någonting helt fantastiskt, någonting ni förmodligen aldrig kommer att glömma.
pappa B

Återbördad till verkligheten...

...klockan 19.38 slog det Turkiska planet ner hjulen på Landvetter. Pappa B och hans rövarband var hemma igen. Detta är den första gången jag inte längtat hem och att jag fått känslan av att vilja stanna kvar en vecka till. Förvisso hade jag familjen med mig vilket kan vara orsaken till att jag inte längtade hem, men känslan av att jag ville vara kvar en vecka till på Club Paradiso har jag svårt att förstå och känna igen. Tror aldrig att detta hänt mig förr...
...men vädret på Lanvetter var faktiskt rätt skapligt när vi väl kom ut i utrikeshallen och fick tag på våra väskor. Fick tag i lite sprit, ont om bra singel malt, men dessto mer konjak. Kvinnan fick med sig två flaskor 7-stjärlig Metaxa, den Grekiska varianten på konjak. Och givetvis slönk det med en flaska Raki med hem också. Den här vackra blomman vill jag ge till alla mina bloggarvänner, alla som titat in sedan jag började om för ett par månader sen. Nu håller mina rödsprängda ögon på att falla ihop. Njut av blomman så höres vi
pappa B

Gårdagen, varmast men väldigt rolig

Över 50 grader i solen men vi fixade en taxi som körde oss upp till DIM Cave, Turkiets näst största grotta som ligger på 800 meters höjd. 350 meter ner i berget, en fin upplevelse för "Skogarnas Konung" och "Prinsessan", men även för kvinnan och mig. Kallt, fuktigt och spännande. Sedan körde Mehmed oss till en bananplantage och sedan till hans vänner som också hade en banan- och apelsinodling där vi drack färskpressad jucie och vår nyfunne vän köpte mössor till både "Prinsessan" och "Skogarnas Konung". Efter detta var det dags för besök på en Aqua Park där man hade lagt ut flottar i en älv, där färskvatten kom från bergen. Plums i det våta och ingen förskräckelse här. Båda trollen simmade friskt även om det var 6 meter djupt. Vi käkade lite kycklingsallad på en flotte och klämde ner två stora EFES.

Tuff beduintant på djupt vatten!

En beduinfamilj dök upp och de yngre barnen och pappan hoppade snabbt i det blöta och simmade som bara den. Plötsligt dök mamman upp. Fullt påklädd och med en skumgummikorv runt midjan simmade hon ett frenetiskt hundsim, fram och tillbaka mitt i älven. Pappan berättade för vår Mehmed att hon var 55 år och att hon skulle lära sig simma annars skulle han skilja sig för familjen kunde aldrig åka ut till havet med en mamma som inte kunde simma. Det här var första gången hon över huvudtaget gick i vattnet. Jag undrar om hon hade vågat om hon vetat att det var 6 meter djupt där hon plaskade fram. Tuff kärring, eller dum som ett spett, fick i alla fall en spontan applåd av mig och en plats i bloggen.

Bananplantage, apelsinlundar och andra fruktodlingar fanns det gott om utefter bergets sluttningar. Vi stannade då och då för att ta lite bilder...

Här är vår driver och trollen mitt i en bananplantage. Han visade oss och berättade historien om hur Turkiets små söta bananer kom till -Europa vill inte ha våra små bananer, de väljer andra, sa han. "Skogarnas Konung" kallas numera för Ali Baba och "Prinsessan" för drottningen av Saba. De fina mössorna köpte Mehmed till trollen. Hela denna upplevelse som varade i fem och en halv timme kostade 140 lira, cirka 750 riksdaler. En taxi hem från krogen till Angered, utan naturupplevelser, möjligen lite hot om priset kostar 250.

Havet, sanden, stenarna och poolen!
Idag blev det en badardag. Hela styrkan röstade på havet efter frukost, sedan blev det snabb dusch och så plums ner i "vår egen" pool. Mat och åter massor av mat. Detta mina damer och herrar går ej att beskriva, det måste upplevas. En sak har jag klart kunnat konstatera. Jag längtar inte hem, inte för fem öre. Skulle lätt kunna stanna en vecka till, minst. Dessutom är gråsparvarna så smärta och smidiga så det skulle säkert finnas en chans att jag skulle minska i volym, jag med, här i värmen.

Nu har vi bara en kväll och en förmiddag kvar. I morgon klockan 20.30 dimper vi ner på ett blåsigt och kallt Landvetter. Hemma igen, solbruna och flera fina minnen rikare och nu börjar vi om med att samla guldtior i Petflaskan. Nästa år är det meningen att vi skall åka upp till Porjus för att trollen skall få se platsen där pappa B föddes och växte upp samt besöka farmor och farfars grav. Därefter fortsätter vi upp till Nordkap, oavsett vad vädret säger.
Dags att börja packa för hemfärden, plockar upp tröjan för säkerhets skull.
pappa B