Det var hit bussen styrde sin kosa. Till Residansslottet Güstrow där hertingen Ulrich von Mecklenburg spatserade omkring i slottsparken med händerna på ryggen redan 1558. Idag var de enda som spatserade omkring med händerna på ryggen de vakter som höll en i T-shirten så man inte kunde tjuvfotografera någonstans. Nåväl, i ett obevakat ögonblick (de var inte många) så rullade jag iväg objektivlocket efter golvet och när den kvinnliga vakten frågande följde det med blicken så klippte jag till och tog en bild på alla de vackra ornament av hjortar som fanns inne i salen.
Fy skäms pappa B. Detta var ett fult slott, här hade förmodligen härskare med minder gott hjärta haft sitt residens. Dessutom var det mycket konstigt ombyggt där den vänstra flygeln, som från början var designad av en Italiensk arkitekt, stod mjuk och rund i sina former medan den högra är designad av en holländare och således mer liknade en uppställd träsko än en slottsflygel. Tack och lov så var vi faktiskt lite sena så vi slapp besöket i Dom zu Güstow då kyrkor aldrig har tilltalat pappa B något nämnvärt. De tre besök jag gjort i dessa byggnader var den första då jag sade adjö till min pappa, den andra gifte jag mig för andra gången. Och trots att keyboardliraren från Limericks spelade "Där björkarna susar" och kärringarna i bänkarna grät så det sprutade och jag iförd smoking med där tillhörande propeller klättrade upp i kyrktornet (byggnadsställningar fanns att tillgå) och ristade in i kopparplåten under kyrktuppen "O´Johan was here" så slutade det hela med katastrof lika förbannat. Men tur var det för annars hade jag ju inte haft den underbara familj jag har idag. Den tredje gången begravde jag min mamma uppe i Porjus och då var det 52 grader kallt och min kära kvinna förfrös fötterna. Kyrkor är inte min melodi.
Glad i hågen tog jag en tur i slottsparken och fick en pratstund med en av trädgårdsmästarens slavinnor. Trude heter hon och har krattat slottsparken under sommarloven ända sedan hon började i gymnasiet. Ja inte hela tiden givtvis, hon tar lunchrast ibland. http://www.schloss-guestrow.de/
Sedan blev det dags att köra vidare och Kenneth rattade oss elegant fram genom fodermajs och havreåkrar, små byar med vinkande gubbar och kärringar, fram till Gutshaus Gottin. Det var där vi hittade henne, frau Linde Fritz. En charmerande kvinna som både bjöd på kaffe och kakor men även på sig själv.
Nu blir det kak- och blomsterfest.
Hon köpte huset, då ett riktigt ruckel och har restaurerat upp det till en mycket vacker liten Herrgård, dit man kan komma och hyra ett litet rum får att koppla av några dagar, eller bara titta in på en kopp kaffe och en av alla de unerbara kakor som huset har att bjuda på.
pappa B
måndag 7 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det låter som en liten drömm det sista du nämnde.
Skicka en kommentar