Där stod den igen, den ensamma stolen. Den här gången i slottsparken på slottet Gut Gremmelin. Vem hade ställt ut den och suttit och filosoferat i den? Var det en gäst på slottet, eller kanske rent av slottets spöke? Vad hade personen som suttit i stolen tänkt, funderat på. Egentligen är det väldigt lustigt att bara se en stol, ensam ställd någonstans. Kanske lite symboliskt att vi inte skall glömma bort att vara två, eller fler. Jag vet inte men jag funderar på det ibland.Mysig inredning och vacker konst på slottet
I alla de andra slotten vi besökte hade man tunga maffiga kristallkronor i taket. Inte på Gremmelin. Där hade man designade takkronor i olikfärgat glas. Urläckert för att inte tala om de konstverk som prydde väggarna. Prydde ja, för den pryde så for nog tungan ner i halsgropen då de såg de fotografier som hängde i den moderna delen av slottet. Nakna, blå och orangefärgade kroppar där både bröst, rumpor och kön framstod klart och tydligt. Jag kan ju tänka mig vad en fisförnäm gammal dam från Östermalm skulle säga när hon såg en hand hålla ömsinnt om musen? Förmodligen skulle hennes man tjuvkika medans frun baddade sin panna med iskallt vatten på toaletten. Förhoppningsvis kanske mannen fick sig ett extra skutt när mörkret lade sig över slottet.
Ute i parken fanns det ett riktigt fint Pippi Långstrumpsträd. Grova stammar och långa grenar förkunnade att den här till åren komna herren måste vara minst 500 år gammal.
I morgon beger vi oss till Schloss Ulrichshusen och träffar slottsfrun Alla von Maltzahn och hennes livsverk. Sannerligen en bragd (om man har pengar) att göra vad hon och hennes man Helmuth åstadkommit. Men det tar vi i morgon.
Hotel Schloss Ulrichshusen http://www.gut-ulrichshusen.de/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar