Det gäller att hitta tråden!
För greven där upp på sitt gods i Hälsingland är det aktiva dagar. Samtliga pigor skall avlönas, kvigorna befruktas och hönsen avlusas. Detta mina damer och herrar sköter greven helt själv. Sedan hans dräng och vapenbroder lämnade godset har han aldrig bemödat sig med att nyanställa.
Denna dag blev undertecknad utskälld efter noter då han greven förgrymmat beklagade sig över att jag bara bloggar en gång i veckan.
-För bövelen, jag dricker mitt morgonkaffe och suger på min pipa medan jag studerar er blogg, bäste bror, sa han och lade på luren i örat på mig. Just det. Så här ser han ut, Vilgot von Axelklaff, här förevigad då han tjuvåkte i världens längsta linbana. Han bara klev in och satte sig, slog med sin silverkrycka i plåtvagnen och skrek. -Kör för bövelen karl, ser ni inte att min keps blir blöt! Jag han precis hoppa på när linbanan rullade igång och fick en beskrivande förklaring om banans ålder, längd, konstruktion och när den mot förmodan skulle störta till marken.
Ett hus att minnas. Vildmyran!
Nostalgi för vissa av oss. Barndomsminnen för en av mina bästa vänner. Själv har jag bara svaga minnen av stugan långt ute på vildmyran i Harsprånget. Här levde Essy och Klas med sina tre barn. Kärvt, kallt men med mycket kärlek som värmde när den lappländska termometern kröp ner på minus 30 grader, och vinden ven mellan brädfodringen i väggarna. Här växte det upp tre rejäla människor, långt från storstadens alarm, fladdrande neonljus och tutande bilar.
Tyvärr finns bara två av dem kvar idag, men de är fortfarande mina vänner och det är jag stolt över.
Nu väntar "upp och ner" sängen och jag smyger så sakta in mot lördagsmorgonen. Jag kanske kommer igen i morgon, vi får la se som Göteborgarn skulle säga
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar