fredag 17 oktober 2008

Cola och kexchoklad, det är livet....

"Prinsessan" bar ryggsäcken och var lite deppad. Vi hittade inte hennes kamera. Men changtil som hennes storebror, "Skogarnas Konung" är så överlämnade han genast sin och skyllde på att han hade huvudvärk så han skulle bara promenera med.... Solen sken, luften var kall och när vi satte oss på en av bänkarna som finns uppe vid den gamla dansbanan så sa "Prinsessan" -Pappa, det här är fint. Tyst och stilla och skönt för hela människan. Sanna ord av en liten loppa som nyss fyllt 10 år. De har kämpat under snö och is, tagit sig upp som små, små gröna knoppar. De har brett ut sig, fyllt luften med dofter, blivit skydd för skogens fåglar och andra små djur. De har gjort skogens musik. Nu faller de, en del sakta, en del följer med vindarna, långt bort från sina grenar. Som vingar lämnar de sina träd och buskar. Vintern kommer snart....











Vi sitter tysta på vår bänk. Uppe mot den blå himlen passerar en stor flock kajor. När några av dem lyfter från träden, faller fler löv till marken. Röda, gula, orange lägger de sig som en matta över det regnvåta gräset. De täcker över den stig som små sommarfötter trampat på under skolrasten, de gömmer springet för oss, springet skall vila.
En del blir skålar som fylls av dagg och andra små saker. Vinden blåser upp grus som lägger sig på lövets kanter och håller dem kvar på stigen. Vinden, den som gör att de lämnar sina grenar. De som hänger kvar släpper igenom ljuset ibland. Några speglar det och låter det färga av sig. Några faller inte ända ner till marken, de stannar upp och vilar på tunna grenar eller strån. De vill inte vara med och täcka marken och multna bort, de vill fortsätta vara löv, de drömmer om sommaren då de spelade skogens musik när vinden drog sin stråke genom träden. Vi lämnar vår bänk och går hemmåt. Kvinnan har SMS:at att hon missat gondolerna i Venedig men hon har gått runt hela stan. Hon längtar hem. Gulligt va? Äntligen när hon får några dagar utan oss, då längtar hon hem. Pappa B och Skogens barn går hem. Även vår stig blir smalare, speciellt min. Gula, röda, och orange. Vintern kommer......löven kommer att ligga kvar även nästa år och nästa igen, de kommer att bli jord, som små glada barnfötter kommer att springa på när de har rast i skolan. Det kommer att gömmas av andra löv och så går livet vidare...
Ha en skön natt och vakna torrt i morgon.
pappa B

Jag har placerat min blogg i

Taiwan
på bloggkartan.se

3 kommentarer:

Anonym sa...

Snacka om att fånga dagen, eller stunden kanske!! Vilka bilder, lyckliga ni som har gåvan att stanna upp och se allt det vackra och gör det synligt för oss andra. Tack!

Pappa B sa...

Bugar och sträcker på mig. Ungarna står på tå och busvisslar.

Anonym sa...

Så härligt ni haft det...hösten är vacker med alla sina färger...Hälsa småttingarna :-) som numera är stora men ändå kommer dom alltid vara småttingarna för mig *hihi*

Hoppas ni har en skön helg!