Juniorernas dundermiddag - gick inte av för hackor!

I Göteborg växer det upp många duktiga kockar, hotellägare och servicepersonal, som slussas ut till hotell och restauranger. Några av dem utbildas på Burgårdens Gymnasium mitt emot Scandinavium. Det var där jag skulle tillbringa torsdagens afton i celebra gästers sällskap. Mr Larsson, chefen var med och genast hamnade vi vid bordet med rektorn och en adjuk från Grythyttan. Jag har alltid tyckt att adjukter av olika rang varit halvsenila gubbar som luktat svett. Den här adjunken, HON var ung, vacker och luktade inte svett. Rektorn var lika stilig hon och luktade inte svett hon heller. Och vilken mat deras duktiga elever hade sammanställt. Allt gick i sagornas tecken, även om själva maten hade mer med gastronomisk kok-konst att göra. Hur som haver, vi serverades en delikat middag där starten uppe på plan 2 hälsades välkommen med ett glas, faktiskt lite porlande vitt vin och små snittar med blåmögelost på Grythyddans egna kryddbröd. Larsson smackade och fick min med. Möglig ost är ingenting för pappa B. Osten får gärna lukta skunk, men kryper den omkring på ostbrickan är det för mycket. Däremot vill jag å det varmaste rekomendera Grythyttans viltpastej med små gurkor på. Där tog jag om två gånger! Plötsligt dök det upp små koppar med en underbart god pumpasoppa med tunna skivor av Kajsa Vergs korv. Satt som en sydväst på en fiskargubbe.

Sedan minglades det, utan att säga för mycket som det alltid är när det minglas här i Sverige. Vi vet inte vad mingel är. Vi kurar ihop oss vid ett bord längst in i hörnet, krampaktigt hållandes vårt vältempererarde glas mellan svettiga händer och ber i tysthet att ingen skall komma fram och presentera sig. Nästan så, även denna gång. Nu hade jag kameran i högsta hugg och det var därför adjunkten fastnade. Smart tjej! Välkommen in i salongen. Där började den fantastiska middagen. Först en tallrik med hummer, havskräfta, räkor och en mjuk jordärtskocka. Utöver detta spillde sedan de duktiga små servitörerna en varm hummersoppa och en liten skvätt tomatolja. Vips var det en het, krämig och god soppa framför oss. Applåder!
Till detta drack vi en 2006 Cardonnay Lesca Finesse, Robertson, Sydafrika. Ett helt fantastiskt vin som inte alls kostar skjortan på systemet. Kolla här! Vår varmrätt. En fyrkant av den finaste Oxbringa som går att uppbringa (Vad vitsigt det blev, märkte ni det?) tillsammns med en surkålskorv. Morötter och potatis och en senap lika söt som bordsdamen. Senapen kom tillbaka med en jäkla styrka i munnen, när sötman lagt sig. Här var det rött i glasen, en 2005 Cuatro Pasos, Martin Codax, från Bierzo i Spanien. Satt perfekt den med.
Sen kom desserten, Två rektanglar av vaniljcremé på en mjuk papparkasbotten. En fin, rensad klyfta av blodapelsin kickade till den ljusrosa apelsinparafén, Detta svaldes ner tillsammans med en Moscatel Oro från Katalonien i Spanien.

Sen blev det mingel i foajén där man bjussade på äppelglögg och små saffranskex. Kexen var 100, men varm äppeldryck med några skvättar kardemunna och två teskedar kanel backar jag på. Fortfarande finns det chanser att använda den lilla manicken och då skall inte kanel i någon form intagas. Tillvaron slaknar och man blir pipig i rösten. Ner med Kanelen!
En perfekt afton rakt igenom och vi har nästan fått löfte att komma igen nästa år....
pappa B