För många är mat enda sättet att överleva, en del ser maten som en konst, en visa för både öga och mage. Jag tillhör den senare kategorien. För mig är och har mat alltid varit en konst. Hade jag inte blivit fotograf hade jag nog satsat på kockyrket. Flera av mina bästa vänner är kockar och mycket duktiga i köket. Jag har även goda vänner som inte ser skönheten eller känner den, utan bara slafsar i sig det som läggs på tallriken. Dessa vänner bjuder jag ofta på korv och potatismos. Den rätten gillar de och de fattar dess innehåll utan större förklaringar. Ofta är det män/kvinnor som inte kan steka redan färdigstekta köttbullar, få tepåsen att lämna färg i en kopp varmt vatten, som har dessa för mig oförklarliga egenskaper, att slafsa i sig maten.
Idag har jag varit och gjort ett reportage till en av våra tidningar. Hälsade på hos krögarparet Ulrika och Martin Forsell i deras lilla mysiga restaurang "Gaffelkonst" på Bögatan 47 i Göteborg. Just det, ett g skall det vara! Ulrika fanns på plats och jag fick en mycket trevlig pratstund med henne och ett smkprov på hennes trolleri i köket. Redan när man sätter sin fot innanför dörren så blir man glad. En fyrkantig lokal som byter skepnad efter varje juluppehåll enligt Ulrika själv. Enkelt, men ändå exklusivt på en och samma gång. Tavlorna, tre stora färgsprakande illusioner matchar den skarpa fondväggen och den vita panelväggen perfekt. Jag får en matsedel i min hand, där några av mina favoriter presenteras, men...jag väljer en rätt från Dagens Lunchmeny, baconlindad majskycklingfilé med gräddkokt höstkål (underbart god) och örtris. I glaset en Linderman Chardonnay BIN 65, frisk och väl balanserad till majskycklingen. Kolsyrat vatten i rejäl "bonnaflaska" bjuds till och så var det kaffe och en mycket underbar liten kaka. Krögarparets lilla Brownie, en skapelse med persikor, russin, hasselnötter och riktig choklad. På toppen ett daimskal. Här var det nära att jag bad om en bit till, men med en förstulen blick på bulan ovanför livremmen och stark karraktär så avstod jag från att fråga. Fast det var nära. och till sist, kreatören själv, Ulrika Forsell. Hon får bli anden i flaskan, konstnären som älskar att skramla med kastrullerna inne i köket. Hålla ett hårt tempo och nu har man beslutat att även ha öppet under kvällarna i den mysiga restaurangen. Rekomenderas på det varmaste. Inte nog med att man serverar god mat. Man har även en bred cateringverksamhet, stora och små middagar, bröllop och mycket annat.
Nästa gång vi syns skall jag dricka goda viner med Martin, en riktig sommelier, inte som den förre jag förväxlade med somalier, på deras andra ställe, Tofta Bränneri. Ni hör ju bara på namnet vad som komma skall. Lyfter på glaset och hatten för de unga krögarparet och säger. Skååål!
pappa B
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Bernt; ) fasen vad det gick snabbt! Kul text & vilka bilder! Nu ska jag kika vidare på bloggen. Må så gott, Vänligen
Ulrika
Skicka en kommentar