Vi träffades på Gardemoen flygplats i Oslo. Anne Ljungdahl, även hon mytomspunnen. Fd. superaktiv rektor, numera VD för den svenska delen av Hurtigruten. En kristallklar värmländska med skinn på näsan och lätt till skratt. Där fanns lilla pigga Emma Gustavsson, ny chefredaktör på tidningen, eller rättare sagt magasinet Kick Off och hennes mamma Annika (eller var det Annette?). Där fanns Janne Lundbladh, marknadschef och pressansvarig på Jumbo Tours och tillika informatör på Hurtigruten, Sverige. Nils-Erik Ekstrand, DN:s fd. reseredaktör, numera friherre med rätt att leverera vart han vill. Detta skulle bli mina kamrater under resans gång.
Lite pirrigt var det....
Att få kliva ombord på ett av fartygen, MS Finnmarka som ingår i den omtalade och mytomspunna Hurtigruten flottan är en spännande upplevelse, även för en ärrad kämpe som pappa B. Så...släpandes på en på tok för tung resväska, en datorväska med en slapptop som inte orkade ta sig runt fjällen för att ge mig kontakt med omvärlden och er mina bloggläsare + fylld kameraväska klev jag upp för rampen på "Lady Finnmarken". Med ett huvud fyllt av förväntningar, det måste erkännas.
Klockan var nästan mitt i natten och mörkret låg kompakt över Tromsö. Vi checkade in, fick våra hytter på däck två och packade upp för mycket kläder, halvtaskig, trött dator, fel batteriladdare och ett trasigt kamerabatteri. Allt var som det skulle. Söta och pigga jenter gav mig ett plastkort och hytten var fixad. Detta lilla kort registrerade även mitt bankkort så jag kunde handla i shopen och baren, under resans gång.
Två korv med bröd och en stor stark inmundigades i fartygets ena bar innan vi kröp till kojs. Sömnen kom farande som en tornado och fällde ihop ögonlocken med en smäll. Nejdå, det var min koj som jag inte tryckt ner tillräckligt mycket som vippade upp igen, med mina ben och en arm, hängandes utanför. Detta rättades snabbt till och vilan kunde börja.
Vi lämnade kajen 01.30 och gled ut i den mörka höstnatten......
Ny dag och stillsamt hav....
Klockan 08.00 lade sig "Lady Finnmarken" stilla tillrätta vid kajen i Harstad. Under natten hade hon stannat en halv timme i Finnsnes och släppt av eller tagit ombord både last och passagerare.
Ett dignande frukostbord väntade och vår lilla Emma, vegetarianen, lät sig väl smaka, det ser ni ju själva. De stora starka grabbarna lastade på rejält och havet rörde sig inte speciellt mycket vilket gjorde frukosten mycket behaglig. Utanför fönstren bredde det fantastiska landskapet ut sig med helt fantastiska vyer åt vilket håll du än vred huvudet. Med ögon stora som tefat och vidöppen mun gled jag fram utefter klippväggar, trånga passager in till fjordarna och såg små färgglada hus klättra upp efter bergsväggarna. Huvudet gick runt som på en uggla och slutaren i kameran lät som en riktad salva från ett maskingevär. Vilken morgonvy, kolla bara....
Samvirkelaget i Risöyhamn (skall vara ett norskt ö men jag hittar inget) hade vid ett tillfälle utförsäljning av blå färg i 1000 olika nyanser. Då passade innevånarna i Risöyhamn på att måla om sina hus, förråd och verkstadslokaler i blått. Ganska festligt i början, men efter en rask promenad in till centrum med Anne vid min sida var jag helt och klart övertygad om att det var fult som stryk vid en närmare kontakt med allt blått. Festligt men huvvaligen.
I 15 knop lämnade vi den blå byn och styrde mot nästa hamn, Sortland. Aningen oroad över att byborna här skulle målat husen svarta så betraktade jag väldigt noga de vackra höstfärgerna som spelade upp sin symfoni, tappert kämpande uppför bergsväggarna längs vår väg.
Ögonen och huvudet hade börjat vänja sig vid alla vackra vyer och hade sakta återgått till mer normal storlek. Munnen hade också fallit igen och numera var det bara huvudet som frenetiskt rörde sig åt höger och vänster.
Återkommer med fortsättningen av denna fantastiska upplevelser längre fram under dagen. Tag hand om er så länge och pussa dina arbetskamrater så får du vara ifred under resten av dagen....
pappa B
Jag har placerat min blogg i
USA på bloggkartan.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bernt!
detta Låter suveränt. Nästan lika kul som våra resor till Tyskland. Glöm inte att det snart bär av igen!
Anders
Vi är många som hade velat följa med dig...
Skicka en kommentar