Jag vill gärna komma upp på morgonen och absolut inte gå och lägga mig på kvällarna. Tänk vad mycket de sovande vännerna som jag känner har missat här i livet.
När livet lekte, då gick det i 150 km/tim , varje dag
Några Några av de kamrater som står mig närmast brukar ibland sätta sig ner och minnas, när vi träffas. -Du din skit, säger de. Kommer du ihåg ner vi dansade runt i Varberg och Halmstad? -Du for omkring som en hermelin och vi andra satt på hotellrummet och blödde näsblod? Jorå, jag kommer ihåg. Ni bad mig att köra er till järnvägsstationen så att ni kunde åka hem. Men vadå, vårt korta liv tänker jag inte sova bort eller slöa bort framför en TV. Det må vara världens förnämsta storbildsapparat med super duper suround-ljud i dubbel hajfidelitty. Det skiter jag i.
När jag var i Kragerö på en pressresa på cykel då fick man bekänna färg. Fy satan...när jag känner efter så är jag nog lite stel fortfarande, även om det var en herrans massa år sedan. Men...räddningen fanns även där. Kolla bara, en lyspils, Kragerööl! 
Turistchefen i Kragerö, en trevlig madamm och framför allt Aud och Reidar, de hade fixat till allt detta och insåg att framkomsten utan en bit god mat och en pils det var i det stora hele en "nära döden" upplevelse för en viking från Porjus. Framdukat ute på bryggan och banne mig om det inte fanns en liten linieakvavit också, så det så.
Nästa Dallas!
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar