...det var där det hände. Katastrofen där 63 unga människor fick sätta livet till. Det var fest, det dansades och glädjen visste inga gränser. Var det avundsjukan, eller bara tomma huvuden som fick grabbarna som inte fick komma in i lokalen att tända på? Det kan ingen annan än de berätta. 63 unga människor på fest, glada förhoppningsfulla drabbades plötsligt av panik. Elden kom, den var ute efter deras liv, den förstörde festen. Ond bråd död visade sitt grymmaste ansikte och tog för sig av de som inte kom undan. Idag avtäcktes ett sorgligt, men vackert minnesmärke på Backaplan. En tio meter lång, blåmelerad marmorsten med alla de omkomnas namn inblästrade och förgyllda. Ett dystert minne för alla i vårt land. De känslor som de överlevande och de anhöriga, föräldrar, syskon, släktingar och vänner känner, det vet vi inte någonting om heller. Vi kan nog inte ta det till oss på samma sätt som dem. Hur känner sig de grabbar som tände på? De som mördade 63 unga kamrater. De är fria idag, varför vet jag inte och jag forskar inte i det heller, då blir jag både gråtfärdig och riktigt förbannad. De har fått nya identiteter har jag hört. Deras offer har fått en tio meter lång, blåmelerad marmorsten med sina namn ingraverade och förgyllda. De överlevande har fått både synliga och själsliga men för resten av livet. De som tände på har fått nya identiteter. Ett nytt liv har tänts för dem, redan efter 10 år. Detta efter att ha släkt 63 unga liv för gott. Det är inte rättvist, men det är den svenska rättvisan. En sådan här kväll är det svårt att sova.pappa B
4 kommentarer:
Hehe, jodu, om jag hade ett par skidor så skulle jag apselut ta ett varv runt knuten! Jag får väl ta en sväng med Amiras pulka imorgon, om snön ligger kvar vill säga. Nattinatt!
Ja, du farsan, jag minns den kvällen och den med andra många tragiska stunder då det gäller barn och ungdomar som får sätta livet till, gör att jag i allafall önskade att livstidsfängelse var verkligen livstidsfängelse...inte några år och så ut i friheten igen.
Vi lär ut att man ska ta konsekvenserna av vad vi gör men att ta livet av en annan person blir det inga konsekvenser av...
Bara några års fängelse och sen börja om sitt liv igen, den som dog är fortfarande död...
Ibland undrar man hur dom som "BESTÄMMER" kan leva med sig själva och sova gott om natten, då en männskas liv inget är värt!
63 unga människor är bara borta, så där utan vidare - vad tänkte dom på dom som orsakade det hela?
*huvaligen* och NEJ, det är inte rättvist!!!
Hej på dej!
Tittade på något tv-program om detta igårkväll, och något positivt fanns det väl faktiskt nu - de som på olika sätt blev djupt påverkade av denna händelse behöver ju få gå vidare i livet och få lämna åtminstone lite av allt det hemska och nattsvarta bakom sej, vilket media faktiskt verkade tillåta dem att få göra nu efter 10 år!? Inslaget var inte bara sorg och smärta utan handlade mycket om hur man klarar av att leva vidare efter att ha varit med om något sånt här.
Men jag känner lika dant som du inför rättsväsendet osv!!! :-(
För övrigt - jätteroligt att du hittade min blogg och även lämnade en kommentar (en riktigt härlig sådan!) så jag i min tur fick möjligheten att hitta hem till Sveriges Gladaste Man!!! :-D
Ha en underbar dag!!!
Visst minns man och det är så ledsamt och tragiskt det hela. Sänder över en tanke till var och en som var med denna kvällen och till dess anhöriga.
Skicka en kommentar