Under årens lopp har jag besökt Tunisien flera gånger. Jag gillar landet, folket och maten. Det mesta går med ett leende och lite prutning. Här ovan en bild från öknen i Djerba. Kamelerna får några minuters vila innan smällfeta turister klamrar sig fast på den gungande ryggen. Gubben tar sig ett bloss och räknar dinarer....
Att plocka med sig sina djur är en omöjlighet och några större finesser tar man inte till då det gäller att flytta på dem heller. Hej å hå, upp på flaket och iväg....
Julen är grön i Tunisien. Här serverar man inte lutfisk och julskinka, men vanlig fisk, eller för oss lite ovanlig fisk och redigt Halalkött. Ett besök på fisk-och köttmarknaden (jaja..nu tar vi det lugnt mina herrar) är ett måste om man hamnar i Tunisien. Och det måste man. Den köttmarknad ni tänkte på har aldrig öppnats i Tunisien och kommer förmodligen aldrig att göra det heller, så det så. 
...som sagt någon skinka serveras inte här på julbordet. Men man har annat att tillgå. Kohuvud till exempel. Här hänger man upp köttet på en krok utanför affären och så är kommersen i full gång. Kanske en makaber syn för oss blödiga svenskar men vadå, koskrället är död och familjen hungrig. Hä ä bara å köp! 
Som sagt traditionerna med julen skiftar rejält. Vi fjuttade på det första adventsljuset idag, blir lite gråtfärdiga och beklagar oss för alla de synder vi gjort under året och hoppas att i samlad trupp få stiga in i himmelriket då den dagen nalkas, eller? Hur som helst så har "Prinsessan" fjuttat på ljus nummero ett, "Skogarnas Konung" fjuttar på nummer två, kvinnan nummer tre och jag fjuttar på det sista. Då brukar det ta eld i träljusstaken också, men skit samma, det finns folk på Samhall som sitter och limmar ihop sådana här stakar dagarna i ända.Tjosan!
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar