Det här är så lätt att minstingen kan klara av det. Dessutom är det så gott att han äter det också. En klassiker med lite andra tillbehör än rotmoset. Oxbringa, denna försummade köttbit i dessa tidevarv. Mört så det faller samman bara du tänker på att sätta kniv och gaffel i köttbiten. Och billigt dessutom.
Jag kommer så väl ihåg grytan där hemma på spisen i Porjus. En stor bit oxbringa låg där med kryddpepparkorn och lagerblad och puttrade sakta under lock. Det har den här fått göra också, precis som hemma hos "farmor". Men rotmosen skippades tyvärr för då slår trollen bakut. Istället blev det vanlig kokt potatis, lite vit sparris och några små delade gurkor. Jag tar gärna lite hackad rå gul lök som bryter fint mot oxbringan. Den bruna såsen är gjord på Mildas mat-extra, nästen helt fri från fett (tji fick ni!). Soya + en halv buljongtärning (grönsaks från Knorr) en liten, liten skvätt flytande honung. Thats it! Vin givetvis, ett Italiensk lådvin ett mycket billigt sådant -Pinardo Rosso, som förtjänar att drickas till en bit god mat. Här är alla så kallade experter orättvisa när de klankar ner på drycken. Fast, smaken är ju som baken, delad. Själv förstår jag att uppskatta ett gott och billigt vin då det är smaken och inte priset på buteljen eller lådan som får avgöra. Har under min livstid haft äran att pröva de mest changtila röda och vit viner som går att frambringa. En del av dem har smakat rävpiss och brända grenar. Ha en fortsatt deprimerad kväll då det lackar mot ny arbetsdag igen...
pappa B
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hehe ja, men vad kan man förvänta sig i en stad som inte alls satsar på de unga och som lägger alla pengar på hockeyn? Dessutom river dom ner alla gamla vackra hus och bygger upp en så grå och trist stad så det inte är sant.. Nej, finns inte mkt som lockar med Skellefteå förutom familjen.
Synd som skam. Men..förhoppningsvis finns det väl fortfarande kvar några abborrar i älven så att inte de tappra som lever kvar där svälter ihjäl.
Skicka en kommentar