HAr ni kört vilse uppe i norra Tunisien någon gång och behövt fråga om vägen? Nää, jag kunde väl tro det. Jag har, och när man frågar någon så hjälper de mer än gärna till. Givetvis sker största delen på arabiska, viftande med armar och ben och en sprucken blandning av engelska, tyska med vissa influer från ryska språket + driks. Den här mannen visade mig vägen ut ur buschen, två gånger. Han förklarade ganska tydligt hur vi skulle köra och efter 18 minuter så kom vi tillbaka till samma plats där gubben stog och högg vissna palmblad med sin machete (stavas det så här?) Krokig kniv kanske är bättre? -Alekum sa han och log. Jag försökte också le för det fanns en viss komisk ådra i saken. Han visade mig än en gång hur jag skulle köra för att komma ut till den stora huvudvägen. Den här gången vände han på kartan och pekade. Den här gången kom vi ut också så allt var frid och fröjd. Tunisien är ett trevligt land med vänliga människor och mycket god mat.pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar