Ibland får jag ögat, ofta väldigt charmigt och vänligt, ibland som ett stort frågetecken och ibland vassare än ett rakblad. Det händer ofta vid frukostbordet. Kvinnan har fullständig koll på mitt liv och levene. Oavsett vad jag försöker hitta på så har hon total kontroll. Jag har smitit ut ibland och försökt hitta på djävelskap utan att hon vetat något. När jag kommer hem lägger hon huvudet på sned, ler lite spydigt och frågar -Hade du kul på diskot, hörde att du dansade mycket. Fick veta att du slog ut ölen på bardisken när du ilskande till på en av gubbarna i baren? Hur fan kan hon veta detta? Har undersökt alla mina kläder efter små microkameror eller bandspelare. Skohyllan är plomberad och jag har ställt alla min kamrater mot väggen, Lasse heter han, är min bäste vän. Just nu har jag en plan, jag skall lura henne på något sätt innan året tar slut. Har startat upp mina två celler, sett till att de bådda är friska och virila. Nu skall jag smita utanför hennes domäner...
Kommer ni ihåg att jag skrev om Raili? Gymnasielärarinnan i Angered som skrivit boken "En tur med Cadillack", berättelsen om hennes tuffa mamma uppe i finska Karelen. Nu har boken sålt den upplaga som krävs för att Raili själv skall få sälja och distribuera den i egen regi. Jag träffade henne i går, på hennes jobb. Denna fantastiska kvinna ler med hela ansiktet, ögonen blixtrar och hon klappar mig på kinden och överlämnar en påse. -Du är värd den här julklappen min vän säger och och ger mig en kram ( hade inte använt mig av chokladtvålen då ) Eftersom jag är en nyfiken typ så var jag ju tvungen att kolla vad den här lilla luringen hade kokat ihop, direkt när jag kom hem. En flaksa prima singelmalt -Lagavulin 16 år - och när munnen hade klappat ihop såg jag kuveret med kortet;
Säg mig var finns hamnen där pärlemomolnen lägger till när de seglat färdigt på himmelen.
Och säg mig var alla himmelens vindar kan få ro?
I din själ, gubben min, i din själ finner du svaret. Med min hand på din kind tackar jag för allt du gjort för min bok Raili.
En liten tår i ögonvrån fick torkas bort måste jag erkänna. Nu gäller allvaret och den lilla finskan kommer säkert att bli överraskad själv, vill jag lova. Men jag säger ingenting.... Har du läst boken ännu? Gör det då eller ge en god vän den som julklapp.
pappa B
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hon sade inget om att hon träffat dig!!?? Först när jag sade vad som stod på din blogg, kom det fram.. och då frågade jag, men vi då, Adde och jag, hälsade inte Bernt till oss?? Då plötsligt kom hon liksom på att du visst hade hälsat till oss, konstigt va!!!???
Så det kan vara, klars att godbitarna fick en hälsning, självklart!
kram och nyp i näsan på lillgubben
Skicka en kommentar