Idag tittade solen faktiskt fram...

Halva oktober, hela november och största delen av december har sett ut som en vadmalsbyxa. Ni vet en sån där grå, tjock otymplig sak. Nää, ni är för unga ni har aldrig tvingats dra på er detta martyrredskap till klädesplagg. Tyget eller filten, vadmalen till dessa urtidsbyxor tillverkades enligt en gammal tradition i Mattmar. Jag tror det stavas med två t.
För väldigt många år sedan så hamnade jag i Mattmar. Då stannde jag vid ortsskylten och spottade i diket, som tack för allt djävelskap dessa byxor, som hade sitt ursprung från denna by, givit mig under min uppväxt. Om jag mår bättre idag för den spotten det undrar jag, men just då kändes det väldigt bra. Min kvinna (samma som idag men då en liten 19-årig snärta) undrade förundrat varför jag stannade bilen och gick ut och spottade i diket vid ortsskylten. -Nja. jag kännde bara för det sa jag och vi körde vidare mot vårt mål. Idag tittade solen fram, havet var relativt stilla runt middag sedan började stormen och vår herre lade vadmalsbyxan över oss igen. Med gylfen med benknappar på vid gavel så att stormen kunde komma in.

Scott var pissdålig i semifinalen men vässade sig lite i själva finalen. Friskt grepp att dämpa takten och ha trummisen med på pallen. Fast bäste gänget segrade. Nu kommer den 20 december att bli allmän flaggdag i Älvdalen och det kommer att resas en staty, utsågad av några urfuror från den djupa dalaskogen. Grattis. Att den förvuxna PH-kopian och hennes blonda följeslagersta åkte ut tyckte jag var helt rätt. Däremot ringde jag in på Jannez som under semifinalen var givna att gå till final med sin låt. Klassen bättre än fasksjungande Scottslåten.
Håll i er nu, pappa B skall gå och lägga sig. Känner mig som ett utskitet russin och inser (även om jag i botten inte vill inse detta) att jag måste nana.
Syns under morgondagen.
Nattikramar från
pappa B