Så var det här med skinkan och pepparkakshuset.

För att allt skall fungera så bra som möjligt vill det till att alla kugghjul fungerar. Att alla kranar som skall vara öppna är det, och att de som skall vara stängda är stängda. Ibland så undrar jag om maskinisten uppe i knoppen har tagit time out eller bara djävlas med en.
Jag börjar med fjolårets byggande av pepparkakshus. Bygglov införskaffades av kvinnan efter många om och men, förmaningar och ilskna blickar när barnen tittade åt ett annat håll. -Lilla gumman vi grejar det här sa jag och slog en skopa strösocker i kastrullen och brassade på 6:an.
Tillsammans hade "Skogarnas Konung", "Prinsessan" och jag ritat upp en fantastisk skapelse som hade fått HSB:s arkitekter att genast lämna sitt kall och börjat sälja hamburgare. Denna fantastiska skapelser skulle snart stå klar på en bricka försedd med 1 kilo bomull, två speglar som skulle föreställa sjö där det simmade två små keramiksvanar som kvinnan fått som doppresent av sin hädangågna mormor. Degen kavlades ut och efter färdigutklippta mallar skar sedan pappa B ut väggar, tinnar, torn och tak. En pepparkaksprins, en ståtlig prins, en drake och givetvis en liten prinsessa. Allt gräddades under stort jubel och inget blev övergräddat eller bränt. Samtligt byggmaterial lades åt sidan för att kallna. Då började det brinna i kastrullen som skyndsamt ställdes under rinnande kallvatten varvid hela köket plötsligt såg ut som en finsk bastu och brandlarmet gick. Efter att ha lugnat grannarna som oroligt kom springande för att hjälpa till att kasta ut möblerna så lade sig friden över lägenheten igen. Kastrullen slängsdes och ny sattes på. Den här gången med både mindre socker och värme. Efter idogt rörande så hade sockret smält och bildat en mörkbrun seg massa som pensaldes på del efter del av konstruktionen som sakta växte upp och förvandlades från brun deg till det mäktigaste sagoslott som skådas kunde. Slottet placerades ut på brickan med bomullen klättrandes en bit upp efter väggarna. Takpannor spritsades av kristyr och små non-stop klistrades fast i rutorna som föreställde tegelpannor med skållhet sockerlösning. Dörrar, fönsterkarmar och husknutar spritsades också de men kristyr i olika färger. Riddaren, prinsen, prinsessan och den äcklige draken lika så och ställdes sedan ut, strategiskt utplacerade runt slottet. All disk samlades i diskhon och snabbsköljdes för att hamna i diskmaskinen nästa dag. Vi pussades godnatt och två superstolta och glada ungar svävade iväg ut till Johan Blund och pappa B tog sig en rejäl stänkare innan han trippade in till kvinnan.

Nästa dag skulle man helst vilja glömma. Två gallskrikande ungar rusade in i sovrummet med tårarna sprutande ur ögonen och med panik mellan snyftningarna försökte förklara vad som inträffat. Jag antog att det satt en mördare vid köksbordet eller att någon av dem lagt handen på en skållhet platta som vi glömt stänga av. Ja tackade vår herre, eller om det var en högre makt att ingen såg mitt ansikte när jag upptäckte vad som hänt. På brickan låg en ihopsjunken borg, nu föreställande en ruin från andra världskrigets Polen. Den tappre prinsen hade fått en rak höger i solarplexus och låg dubbelvikt över en bomullstuss. Prinsessan och ridaren låg på varandra i en inte allt för passande ställning för små barn att drabbas av klockan 8 en julaftonsmorgon. Även den ståtlige draken såg ut att ha drabbats av barnförlamning och hängde med sin gröngarnerade hals och kropp över ett av de rasade tornen.
Gråten tystnade och vi tittade på varandra. Sedan började vi gapskratta. -Riv kåken ungar! Skrek jag och så gav vi oss på hela pepparkaksruinen så att non-stopp och stelnad kristyr yrde inne i köket. Kvinnan bet faktiskt sönder en plomb på den stenhårda sockerlagsfogen som höll ihop två av takplattorna. När kaoset var över kom jag på att jag missat att både fotografera det på kvällen då det föreställde ett ståtligt slott och även morgonen därpå då det såg ut som ett sönderbombat horhus i Polen. De två små keramiksvanarna återfann vi aldrig och frågan är om de flyttat eller om någon av oss åt upp dem och inte märkte detta i stridens hetta. Nåväl, skit samma.
Sedan dess har inga planer på att bygga ett nytt, passerat någon av hjärnhalvorna och kommer förmodligen aldrig mer att göra det heller, Men OK huset var gott att äta så vi hade lite garnerade pepparkaksbitar att knapra i oss ett par dagar. Den gröngarnerade draken tog kvinnan med sig till tandläklaren när hon stack iväg för att greja plomben.
pappa B

PS. I morgon tar vi grisröven anno 2008.