MS Midnatsol, en tuff dam i lyxförpackning....

Efter en aktiv förmiddag så släpade vi oss iväg ner mot Riviera kaj där skönheten som skulle segla oss till Göteborg låg fast förankrad. Tindrande barnaögon sökte upp och ner på det röd/svart/vita skrovet och djupa suckar hördes då vi stegade upp för landgången och klev in i värmen...
Samtliga Hurtigrutens fartyg håller verkligt hög klass och MS Midnatsol är ett av de nya och har den mest moderna looken. Det andas kryssning så fort man kliver in i receptionen och så har vi det norska gemytet. Oslagbart och alltid med ett leende på läpparna tar de emot sina passagerare.. Naturligtvis så krånglade det med vår hyttbokning (det gör det alltid när hela familjen är med) man allt löste sig och vi fick en inside och en utsideshytt mitt emot varandra. -Jag skall sova i samma hytt som pappa, skrek "Prinsessan" med en pipa som fick alla fiskmåsar som satt på relingen att lyfta och segla ut mot "Läppstiftets" trygga tak.
Med nedsänkt huvud tog "Skogarnas Konung" emot detta dystra besked men för ordningens skull var protesterna inte så långvariga. Personalen återgick från givakt till en mer avslappnad stil, vi fick våra nyckelkort och allt var frid och fröjd. Det nybyggda operahuset i Oslo bildade fondvägg när vi sakta men säkert lämnade kaj och vår resa mot Göteborg startade. Det vackra vädret gjorde dagen oförglömlig. En fantastisk lunch intogs, vi lyssnade på Anne Ljungdals fabtastiska föredrag om resorna med Hurtigruten och hennes medarbetares berättelser om resorna till Spetsbegen och Grönland samt den riktiga "värstingen" resan till Antarktisk. Ett samepar från Tana, högt upp i Norge jojkade och berättade om deras utflykter. De bjöd även på torkat renkött (bättre än ett rejält lavemang) men det verkade som om gästerna ombord var tuffa sällar för köerna till toaletterna växte inte nämnbart. Detta är våra trolls specialitét och de fick stoppa i sig ganska mycket, till sameparets stora förtjusning (de visste ju inte att pappa B är uppvuxen på denna delikatess och att det oftast ligger en torkad bog i skåpet där hemma.) Mörkret föll när vi passerat Oslofjorden och det var dags att ta sig till bastun och den väntande bubbelpoolen på däck 9. Stapplandes fram på isbelagt trägolv kröp vi ner i den kalla januarinatten och lät de varma bubblorna värma upp det dyrbara fett som lagt sig som en livboj runt midjan. Vi var inte många som utnyttjade bubblandet under bar himmer. Men vi tuffingar (alla fyra) vi bubblade och bastade så det stod härliga till. Ombytta, utklädd med blazer och illrosa slips intog familjen restaurangen för middag klockan 20.30. En skål salld med vitfisk och syltad tomat, små svarta oliver och god dressing fick vi starta med. Efter detta beställdes det in en flaska gott Italienskt rödvin till en fantastisk kycklingfilé lagd på en helt utsökt tillagad risotto. Det hela avslutades med en mjuk cheescake garnerat med mörk choklad. Uhhmmm! På däck 8 hade Peter Lind and his Cabarét Band dragit igång och det slank ner en "fjällbäck" genom pappa och mammas strupar. Trollen sög på varsin Pepsi. Sömnen kom utan större problem och till dunket av maskin tippade vi av med saliga flin i våra nunor. När jag nästa dag slog upp de rödsprängda var vi på väg förbi Vinga Fyr och Göteborgs hamn närmade sig. En rejäl frukost stoppades in medan vi stilla gled in under Älvsborgsbron och förbi spillrorna av det forna kustartilleriet. Strax före utsatt tid (Hurtigruten borde ha ett samtal med SAS, SJ och andra transportörer om konsten att passa av- och ankomsttider) gled vi in mot "Bananpiren" för att kliva i land efter en kort men väldigt trivsam tur med MS Midnatsol. Den vackra damen låg sedan kvar till klockan 23.59 innan hon lättade ankar för återfärden mot nordligare breddgrader och sin hemmahamn i Bergen. Det var mycket folk som passade på att gå ombord för att få se det berömda TV-fartyget i verkligheten. Hurtigruten erbjöd fina resor till väldigt förmånliga prier och Anne och hennes väldrillade stab berättade om allt man kunde se och göra under en resa med någon av båtarna. Det mytomspunna rederiet som öppnade vägen upp till ödemarken och de norska fjordarna imponerar stort, även på Göteborgarna
pappa B