"Skogarnas Konung" och "Prinsessan", vår framtid!

Vi brukar gå ut i skogen, han och jag. Vi gör upp en eld, fotograferar lite, äter korven vi grillar på den öppna elden och löser världsproblem. Han bär ryggan med maten och jag kameragrejerna och stativen (använder det väldigt sällan, men ibland)
"Skogarnas Konung" är djup, lika djup som skogen vi brukar vandra i. Han kallas för "Einstein" i skolan för att han kan svara på allt. Idrott står inte högt på hans favvolista. Han läser och bygger med sina små Warhammerfigurer. Gör fantastiska landskap och ruiner av golvisolering, lim, färg och olika gräspulver och små träd. Imponerar faktiskt på de stora killarna. Snart fyller han 12 år. Det händer att han spelar fotboll eller innebandy ibland, när kompisarna ringer på. Men helst är han hemma eller ute med mig. Han säger ofta som Emil sa till Alfred fast byter ut honom mot mig. -Det är du och jag pappa. Är en liten konstnär och väldigt lik sin underbara mamma. På bilden är han uppe vid Brudsängen uppe vid Anten utanför Alingsås. Där var vi en dag efter ett par timmar i skogen för några år sedan. Hans små ögon tindrade då jag berättade sägnen om den stora jätten som rövade bort prinsessan och skulle gifta sig med henne. Jätten bröt ihop två stora stenblock på klippan där hon satt fången och prinsessan, som inte villa gifta sig med den fula jätten, hon kastade sig utför stupet ner i Antens vatten. Man måste ta med sig en pinne och sätta mot klippväggen när man kliver in, annars kanske klippan rasar och man blir instängd, precis som prinsessan. Han tog med sig två pinnar för säkerhets skull.

"Prinsessan" ja! Vår vilda lilla dotter, även hon varsamt och väl (inte så lätt som RFSU påstår) planerad, är en liten "bitch" en go variant med ett sjuhelvetets humör. Hon är mina kamraters stora favorit, alltid på alerten och arg som ett bi. Hon skäller som en finsk spets på mig flera gånger om dagen men när kvällen kommer kryper hon upp i pappas knä, -Jag älskar dig pappa, av hela mitt lilla hjärta. Klia mig på ryggen. Då är pappas lönnfeta famn bra att gömma sig i för världens alla monster och elaka människor. När jag sedan snällt ber henne att borsta tänderna och gå och lägga sig fräser hon till - Det räcker nu, jag blir förbannad! Även hon en stor konstär, ritar och målar, dansar, sjunger och spelar teater. Vem uppträder på skolavslutningen? Hon givetvis utklädd eller inte, dansar hon fram som en virvelvind till alla andra föräldrars glädje (och vår stolthet, givetvis). Vi åker ner till stan och fönstershoppar, hon och jag. Tar spårvagnen och går runt nere i centrum. Hon provar kläder, mössor och ser ut allt hon vill ha, men vet att det inte går att få. Sen fikar vi cola och wienerbröd
Jag tänker varje dag - Vad jag är priviligierad, har underbara ungar med en helt fantastisk kvinna, två stora döttrar som klarar sig själva och har egna familjer. Är en fattig man då det gäller pengar men den rikaste på vår jord då det gäller värme, kärlek och lycka. Mycket av detta gör att jag är Sveriges gladaste man. Vissa hundar klarar av katter och tvärs om. Här fungerar det väldigt dåligt. Att sammanföra dessa små troll i mer än 30 minuter resulterar ALLTID i bråk på ett eller annat sätt. Av flera har jag hört att deras uppväxt med sina syskon var på exakt samma villkor. Idag är de oskiljaktiga vänner. Detta gör mig lite tryggare inför den dag då de skall stå själva här i livet och kanske bara har varandra. Den dagen kommer givetvis men jag hoppas att det tar ett tag till.
pappa B