lördag 4 april 2009

Nu är det en nya dag igen...hej vad det går!


Visst är det väl bra att det rullar på. Fast ibland går det lite för fort. När man var 20 då skulle man förändra världen. Militärtjänsten var avklarad, körkort på fickan, livet lekte och man for fram som en kåt geting bland landets unga damer. Nåväl, en och annan "tant på 40" kunde slinka med ibland, man var ju kung.
Nja, när man var 30 då öste man på så mjällen låg som en vit halsduk bakom skallen. När man var 40 då blev det mer kännbart på restaurangernas dansgolv när det var dags att bugga. Valet blev tryckare. Det mest sensuella man kunde prestera det var en halvtaskig variant av tango med tvära kast och stopp. Hade man otur och hamnade på någon finsk klubb så åkte man obönhörligt på en "Humpa" och då var det kört. Kravlade sig därifrån med en arg äkta man skrikandes i bakhasorna. Under den eran började diskodansen göra sitt intåg och snart var publiken både yngre, tuffare och vi 40+ fick hålla till och klänga på varandra i ett lite hörn av golvet. När man hade kommit så långt att det var dags för halvlek, fyllde man 50 och livet lekte igen. Småtjejerna på 25 de älskade äldre män, deras charm och erfarenhet hade högstatus.....Detta slutade med att man drabbades av ryggont, dåliga knän och potenssvaj under en period. Efter 5 år i hetluften upptäckte dessa små dockor att fan, gubben är ju slut efter 12 minuter och så kasserades man lika snabbt som en fotbollstränare i allsvenskan. Idag när man hamnat på 60+ så får man i bästa fall kika lite i smyg, annars kommer paraplyviftande kärringar och slår en samtidigt som de skriker "snuskgubbe" åt en. Detta kan skapa vissa problem ibland.
Min kvinna är betydligt yngre än mig. Dessutom är hon mycket vacker och rak i ryggen som en fura. Mina minsta barn är 12 respektive 10 och när vi är ute och går tillsammans, jag, född i övre norrlands inland och fjälltrakter har inbyggd motvinds gång Aningen krokig (liknar en fjällbjörk) stapplar jag fram med min stolta kvinna under armen och trollen i bakhasorna. När man då möter någon som jag är lite bekant med, någon kollega, eller intervjuvoffer eller annan ytlig bekant, då uppstår problem.- Hej jasså du är ute med dottern och barnbarnen, säger de med ett fånigt flin i ansiktet och fladdrar med ögonen mot kvinnan? Kvinnan hon bara ler, hon är van. Men..."Skogarnas Konung" och "Prinsessan" fräser till så det ryker om det. -Detta är inte morfar utan våran pappa, skriker de i falsett. -Våran morfar är en jättegammal gubbe, fattar du det va?. Ibland har jag fått hålla fast junior så han inte stryker till personen i fråga.
Hur som helst så tycker jag att livet faktiskt är bättre nu. Har lärt mig att lukta på blommorna på ett helt annat sätt än när jag var ung. På den tiden körde man ju näsan i buketten oavsett om den var full med getingar och bin. Det gör man inte idag. Man ruskar om den lite först. Det står klart för en att himmlen inte alltid är blå, och man blir verkligen glad åt ett glas kallt vatten när man är törstig. Gå nu och lägg er mina vänner för det är söndag nu.
pappa B

"Det finns tre saker som inte kan döljas;
kärlek, rök och en man som rider på en kamel".

10 kommentarer:

J o H a N N a sa...

klart de e ok =) nu har du din hälsning från schweiz :D

Alex i Kina sa...

你好 från Kina!

IronGirl sa...

Vilket fint inlägg. Det sista var vackrast.. :)

Nu ska jag skutta ner i säng. Jag hoppas vi kanske hörs senare.

Kina sa...

Ha ha jag verkligen älskar det du skriver. Roligt och så träffande:) Å nu va det en ny dag igen, hoppas den blir bra!

mammamarie sa...

Hahaa, jasså du är från norrland? Varifrån? Jag är född i Arvidsjaur, uppvuxen i Boliden, morföräldrar bodde Adak. Mina farföräldrar bodde i Laisvall o senare Arjeplog... Är det nånstans i närheten av dina hemtrakter?

Du skriver lika vackert som en norrlänning tänker

Pappa B sa...

Mina vänner. Tusen tack. Jag far nu runt ute i bloggvägen med blixtens hastighet. Hade jag haft peruk hade den varit borta för länge sen. Turligt någ är de vita stråna fortfarande fast i skalpen.
Jag hoppar in med ett personliogt hej, till er allihopa.
Kramar

stort och smått sa...

Jag sitter och ler fånigt när jag läser, och jag får nästan ett par tårar i ögonen! Det är ju så fint skrivet, du beskriver din familj så fantastiskt! (Lite som jag tror att min man skulle beskriva mig och våra barn!)
Jag blir glad av att läsa här!
Nu åker du in i min länklista! Så det så!

Skatan sa...

Hur skall det här gå... jag bara älskar hur du skriver, vad du skriver och ... min tiden... ja..

Men så kommer du från nordligaste Norden... och bor på Sveriges framkant... (har mina rötter i Göteborg... finns t o m en gata uppkallad efter min farfar: Långströmsgatan) och... min pappa är en riktig Kålle, kan berätta han också ...

Så glad att jag har hittat dig... fast det ju egentligen var tvärtom... du som hälsade på i min blogg... först.
Kramar!

Baronessan sa...

Jo, man har förstått det att "kjoltyg" ger glimt i blick. Bra med en yngre kvinna och förhållandevis små barn. Det håller dig säkert ung. Och som du säger - man lär sig mer och mer att det lilla är det stora.

Pappa B sa...

Jäpp, så sant som det är sagt!