Tunisien det levande landet....

Läste i en artikel idag, att Tunisien är ett av de länder dit sexhungrande medelålders damer från Skandinavien besöker för att bli påsatta av yngre män. Det är egentligen en väldigt fin gest av de skandinaviska damerna. För i Tunisien finns det inga andra damer att sätta på. De hålls inomhus. I väldigt tryggt förvar vill jag lova. Kanske, kan man hitta någon enstaka på någon mindre nogräknad bar, men det är lika sällsynt som om Jehovas vittnen skulle sälja Bingolotter på Sergelstorg en måndag eftermiddag. Här på ett av torgen i Sousse pågår det nog ingen kohandel med sex, fast nere på stranden där damerna ligger som sardiner och bränner sig, där görs aftonens affärer upp. En dam från Skövde som jag träffade där för många år sedan hon bedyrade att hon hjälpte den stackars taxikillen för att han skulle klara av sina studier. - Göka på du bara sa jag, inte gör det mig nåt. -Det är inte enbart fråga om göka sa hon. Här blir vi bekräftade på ett helt annat sätt än hemma i Sverige. Detta gjorde mig väldigt ledssen. Kan inte vi svenska män ge våra kvinnor bekräftelse? Fast å andra sidan åker svenska män till Thailand för att göka med små Thailändskor? Eller åker de ner för att hjälpa dem klara av studierna? Jag vet inte och har ingen som helst anledning att grubbla på det heller.

Gjorde ett spännande reportage i norra Tunisien. I en by utanför Tabarka intervjuvade jag en jägare om hans hundar. När jag kom fram genom buskaget så stoppades jag bryskt av tre ilsket morrande hundar med hela garnityret uppdraget och svansarna i vädret. Rasen allsköns blandning av det som fanns till buds just vid produktionstillfället. Gubben själv kom ut i nattskjortan med kärringens badtofflor på fötterna, tittade på mig, tände en cigg och viftade med handen. Då var jag accepterad och vi hade ett 2 timmars långt snack om jakten på bergspumor, vildsvin och hans tre, för honom ovärderliga hundar. Det gick åt mängder av kaffe och dadlar och aningen mör i kropp och mage var det en visa för både kroppen och själen att återvända till lyxhotellet.

Mitt blåvita favoritställe - Sidi Bon Said - konstnärernas tillhåll.


Inte så långt från huvudstaden Tunis, nära presidentpalatset ligger den lilla byn Sidi Bon Said med sin smala blåvita gata upp mot det lilla caféet där man dricker en kopp mintte och låter den myllrande turistsvansen nedanför serveringen sakta krypa förbi. Här kan man sitta i timmar och bara studera folket, färgerna, lukterna, smaken av te och kryddor och den fräna röken från vattenpipornas mixade tobaksblandningar. En bit längre upp efter gatan ligger fler caféer och små restauranger med en hänförande utsikt ut över marinan som ligger strax nedanför presidentens palats. Konstnärerna ställer ut efter hela gatan och en minimedina måste passeras för att komma fram till den lilla smala huvudgatan. Bilden är tagen långt innan turistsäsongen börjat och mitt på gatan står en ensam turist och fotograferar, jag gissar att han siktat in sig på några tavlor och konstnärer i samspråk över en kopp kaffe. Åk hit om ni tänkt åka till Tunis! Nu går pappa B och lägger sig. Natti
pappa B

"Den råd lyder är vis"