Snacka om bra service!

Vi beklagar att Du erhållit en felaktig premie.
Vi har nu beställt en ny till Dig och hoppas att Du blir nöjd!

Det var svaret jag fick då jag mailade till tidningen Aktiv Träning (Bonniers förlag) då den pulsklocka som jag fick som premie inte ville fungera ihop med min dator. Inget larv här inte, två mail och så var saken klar. Sådana här ansvarsfulla företag är det lätt att göra affär med i framtiden....

Så var det Tyskland igen. Tack för att ni är så många som hälsar mig välkommen hem, det gör att gammelhjärtat klappar med extra kraft. Kommer att ta mig en fika nere på stan och snacka lite med chefen för de tidningar jag just nu representerar. Jag kommer nog tillbaka ganska så snabbt.
Lite svammel om dagarna i Sachsen-Anhalt och "huvudstaden" Magdeburg blir det innan jag går på djupet med den vackra parken, där vi roddes runt av en snall äldre herre i en plåtbåt med kaffebordet dukat. Gubben, som pratade vid varje årtag berättade en lång historia av vilken jag bara kommer ihåg att det fanns gott om fisk i sjön.
Svenske kungen Gustav II Adolf hade haft ett eget slott i Dessau men kvar av detta fanns bara en bit mur och så hade man satt upp en skinande blank relief där en ängel försökte sätta fast en lagerkrans på den svenske konungens smala skalle. Men hästuslingen hoppade och for så det vet i tusan om hon fick fast kransen på gubben. Staten underhåller minnesmärket och det glänser som renaste guld. kolla bara! En annan gubbe som dök upp lite här och där var kvarlevan från Öst, herr Roteman som ilsket rött fick alla promenerande människor att tvärstanna och frysa till is. Försedd med platt hjälm och utsträckta armar såg han till att ingen trotsade förbudet att springa över vägen. Så över till mina kamrater. Detta changtila gäng fattade omedelbart tycke för mitt rum och intog detta med glas och wirre före kvällarnas middagar. Jag skulle önska se städerskans blick när hon stoppade in huvud och kvast på morgontimmarna. Som synes så upptog bordet i rummet en ansenlig trave av diverse tekniska prylar, en dåligt fungerande laptop, tomma glas, nästan urdrucken wirrebutelj (wirren var billig, dryg och dålig, enlig de som inte köpt den) Jag använder nu slatten som bränsle i oljelampan. Lågan gör glaskupan bärnstensfärgad och en engenäm doft av kork och ansjovis sprider sig över lägenheten. Synd att jag inte köpte två flaskor.

Detta var således Rum 245 på det vackra hotell Fürst Leopold i Dessau under två dagar och nätter. Tack och lov så blev inga av gästerna kvar i rummet utan de försvann som en avlöning (pension) när det blev snack om städning....
Utgår nu för att så snabbt som möjligt återvända till tagentbordet och alla mina trogna bloggläsare. Vi synes i framtiden med.
pappa B

"Påtvinga inte dina barn ditt sätt att leva - de tillhör en annan tid"