Skogspromenaden klarades av utan större mankemang…

23 kilometer mellan Stor Stubba och Porjus var en liten utmaning. Att kondisen skulle räcka det var jag hundra övertygad om. Men fötter och ben skulle nog få stryk då de mesta av promenaderna hemma i Nordost har bedrivits på asfalt utan rötter och stenar, djupa mossor och spångade surhål. Kvinnan och trollen fraktade ut mig till platsen där starten skulle ske och klockan 09.00 betalade pappa B startavgiften på ett hundra riksdaler och klev ut på spången. Tänkte ta sikte på en behaglig baksida för att få en så bra start som möjligt. Där dök den upp och pappa B hakade på. Rallarmarschen gick genom Muddus nationalpark och detta gav resultat som mäkta överstiger det man ser hemma i Angered och rundan runt Rannebergen. Här breder milsvida myrmarker och hjortronmyrar ut sig och branta sluttningar med mossa och sten gör den fantastiska bilden ännu mer komplett. Snart kändes doften av rök och den första kontrollen, där man bjöds på stekt fläsk och hembakad mjuk kaka dök upp mellan martallarna. Min draghjälp lovade att hjälpa mig igång vid nästa kontroll, om jag havererat, då jag kände mig pigg och bara tog två fläskbitar och en liten bit bröd (utan smör) och trampade vidare.

Gick ensam en lång stund då det plötsligt hördes flåsande i nacken och en liten tunn jänta och en man, några år yngre än mig kom ikapp gubben. Släppte förbi dem och tänkte att nu får man utmärkt draghjälp. Nja…inte på grund av baksidan som gick framför mig, det var gubben men då det gällde tempot. Och tempo det blev det. De här två lättviktarna hade startat redan klockan 06.00 och gick således den långa sträckan på 44 km. De hade naturligtvis bråttom hem.
När vi kom fram till markeringen som berättade att vi lämnat nationalparken så släppte jag lite på farten och det tog inte många minuter förrän de andra två försvann in i tallskogen. Hade en svag aning om att de få krafter, som pappa B nu disponerade över, de behövdes säkert uppför Hapsaberget. Hade ju som ung man gått där ganska ofta, fast di i betydligt bättre form.
Framme vid kontroll 2, Hapsa, bjöds det på både saft, stekt fläsk och nybakat bröd. Återigen gick jag på den smala linjen och stoppade bara in två fläskbitar, en liten bit bröd och drack ordenligt med vatten och saft.. Gav mig iväg mot Porjus som aldrig verkat ligga så långt borta som nu. Och mycket riktigt, det låglänta Hapsaberget suger. Dels på grund av att det aldrig slutar att gå uppför samt att terrängen är stenig och ganska tungforcerad. Speciellt om det sker efter en 30 cm bred stig. De som gått här tidigare har knipit rejält för den lilla ränna som kallades stig var mer till bekymmer än tvärt om. Månne det varit förstföderskor som gått de första gångerna? Men upp kom jag och när man äntligen kom fram till Porjus Skjutbana då tändes hoppet att det skulle nog greja sig i alla fall. Benen och flåset var hur bra som helst, men fotsulorna kändes av det vill jag lova. Vristerna och mellanfoten fick stryk och jag räknar kallt med att gå som en ballerina ett par dagar efter detta. Den tid jag räknat med att förbruka hade gått ut för länge sen och nu hade jag ställt in mig på de 6 till 10 timmar som arrangörerna rekommenderar. Passeringen genom skjutbaneområdet gick ganska snabbt och även trippen över Lappmyran och ner till platsen där man korsar E45:an vid Porjusbäcken. Sedan var det transport sträcka längst med järnvägen, fram till slutmålet. Plötsligt kom han springandes emot mig. ”Skogarnas Konung” hade övergett de andra för att hämta hem pappa. Glad som en spelorre kramade han om mig och så startade han mobiltelefonen och filmade mig de sista sju minuterna fram till mål. Saft, kaffe, rallarhatt, diplom och en snygg T-shirt blev jag överöst med. Alf W (Porjus president) tog bilder av gubben och tiden 5 timmar och 20 minuter får jag väl se som godkänt. Blir det återförening med barndomens by något mer gång så skall jag föröka pressa den lite. Trött men tillfreds med mig själv kramades jag om av kvinnan och ”Prinsessan” och fick en lagom kall starköl av bäste vännen Anders som log med hela ansiktet över min dumhet att ge mig ut på 23 kilometer skogsvandring då jag för en gångs skull återvänder hem. –Du har skadats av storstan, var hans enda kommentar men insåg även att gubben inte var helt utan kondition och kraft i benen.
Dags för festplats och starköl!
Pappa B