Här sitter man, sista dagen på året....

Klockan visar 03.54 och snart är det dags att börja förbereda för kvällens firande. Jag brukar alltid bli lite tankfull på nyårsafton, ja lite vanligt full också, ibland. Men varje år så känner jag lite vemod över att behöva säga adjö till ett i mina ögon, oftast ett rätt så skapligt år. Visst, det har varit både upp och ner, som det förmodligen är för all oss här på planeten Jorden. Men med handen på hjärtat, vad firar i egentligen? Är det att det gamla året går ifrån oss eller är det att det nya kommer? Jag har inte blivit riktigt klok över detta. Att om några timmar ha tappat bort hela 2009, som vi har haft rätt så trevligt med och skåla in det nya som vi inte vet ett piss om. Det kanske blir det värsta året i våra liv! Det är ju ingenting att fira, eller hur? Sen blir vi verkligen skuldmedvetna, vi skall plötsligt börja tänka på alla som svälter i vår erbarmeliga värld det storsinta svenska samvetet svällar över och vi fyller Frälsningsarmens kokande grytor, alla hjälporganisationers plastburkar och önskeprogrammens konton med nya färska pengar. Fan, de fattiga och utslagna världen över mår lika dåligt även den 10 februari, den 18 mars, 12 april och förmodligen resten av hela 2010. Men just idag, i kväll då blir vi tunnhudade och mjuknackade. Jag lägger in en rätt så ålderstigen bild som jag tog nere i Kapstaden vid ett besök på en mycket berömd vingård. De här buteljerna går förmodligen inte att dricka, troligtvis är det 12% ättika av vinet. Men jag tycker ändå att den är vacker. Den visar en del av ett liv som stått stilla under en herrans massa år. Tiden den har rört på sig men flaskorna har stått där vinodlarens farfars far ställde dem en gång för väldigt länge sen.
Jag har inhandlat varsin hummer, Dessa kommer inte att gratineras, det få ni andra syssla med. Jag hettar upp dem en stund i spisens grill och äter dem varma med en kall lagomt syrlig sås på gräddfil, spetsad med lite lätt majonäs och ett par droppar tabacco. Däruti lite finhackd persilja, silverlök och en nypa dragon. En päronspäckad kalkon svensk (jag skiter i övrigt var någonstans kalkonerna steppat omkring, huvudsaken är att den är död och riktigt tillagad) Päronspäckad säger ni som fyller era kalkoner med katrinplommon och äppleklyftor. Just det. När ni plockar ut en knaprig, ihopskrumpen och torr fågel från spisen så lyfter jag fram en mjuk och saftig kalkon ur min spis. Äpplen och plommon suger upp all köttsaft från fågeln och köttet torkar ut. En kalkon fylld med päron blir saftig och fin med lite lagom sötma i köttet. Päronen lämnar saft istället för att stjäla kalkonens. Nykokt mandelpotatis, lite svartvinbärsgelé (från svärmor, i sötaste laget, gelén menar jag) och en riktigt mjuk gräddsås därtill. Snurrar ihop min prima vaniljglass i glassmaskinen och gör en varm chokladsås på riktigt mörk fin choklad, för oss vuxna spetsad med en skvätt Captain Morgan. I övrigt dricker vi enbart Herrljunga Cider, alkoholfri. När klockan slåt 00.00 pussar vi varandra alla fyra och gnager i oss ett rött (förhoppningsvis sött) äpple. Denna tradition (både pussar och äpplen) har hängt med mig sedan jag var en halv meter hög och skall så förbli. Även i min småländska kvinnas familj åt man ett äpple på nyårsafton. Vi åker ner och ser när GP under 15 minuter bränner upp 250.000 riksdaler i sitt nyårsfyrverkeri, sedan väl hemkommen i den mysiga kommunala värmen så blandar pappa B en god äggtoddy som vi intager med varsin unge sovandes på våra fötter i skinnsoffan.
Om jag mot förmodan inte hinner in hit på bloggen mer i år så vill jag sända en bamsekram till alla mina bloggläsare världen över. Akta er för smällare och raketer, kronofogdar och skattemasar. Säg ett ärofyllt farväl till 2009 och börja det nya med ett stort och brett leende. Det kommer jag att göra.

GOTT NYTT ÅR!
pappa B och min fantastiska familj