PRORA -produktionsfabriken i Binz!

Vi var ett gäng glada journalister som för ett antal år sedan åkte med Ehrenberg Marketing, en mycket seriös och välrenomerad marketingbyrå i Malmö, ner till Rügen i det forna Östtyskland. Ett semesterparadis för utarbetade miljonärer (hur de nu kan bli detta) och höga tyska potentater. En fantastisk ö men det är inte enbart vackra minnen. Nåväl, för de tyska soldater som Adolf sände hem på så kallad permision vid Prora i Binz, kanske det var helt ok. Den stora anläggningen som tyskarna byggde upp där nere var rätt och slätt en produktionsenhet för nya soldater. Hit sändes grabbarna från fronten, tillsammans med sina fruar eller andra damer för att "koppla av och sätta på" under en veckas tid. Sen bar det iväg ut till fronten igen...
Anläggningen byggdes mellan 1936-1939 nere vid havsbukten Prorer Wiek på ön Rügen i Östersjön. En jätteanläggning som än i dag tronar längst havskanten och påminner om en tid som alla helst vill glömma bort. Världens längsta "glädjehus" byggdes för att kunna ta emot 20.000 personer. Huvudbyggnaden byggdes 150 meter från stranden. Den har fem våningar och en längd på 4,5 kilometer (4,5 km)! Den totala längden bröts av på mitten av en stor festplats. Det skulle vara roligt att producera! Det var ledaren för fritidsorganisationen Kraft durch Freude (KdF) som med Adolfs goda minne beslutade att anläggningen skulle uppföras här. Samtidigt planerade man liknande anläggningar i Timmendorfer Strand utanför Lübeck och i Kolberg i Pommern. I och med att andra världskriget bröt ut förverkligades inte dessa två anläggningar. Inte heller anläggningen i Prora blev färdigbyggd men under några år var tiotusentals byggarbetare från Tyskland aktiva på projektet. ...en del av jättebyggnaden färdigställdes av DDR-regimen, en del står som ruiner och en del sprängdes bort av ryska trupper. Detta var otroligt svårt då fundamenten utgjordes av betong som var för starka. Under efterkrigstiden använde DDR området för militära ändamål...Idag är flera av rummen små ateljéer där friståend konstnärer arbetar. Jag har själv hälsat på några av dem, druckit några glas vin med dem och fått en del historier berättade om anläggningen. Skulle ni få för er att åka ner till Rügen för lite rekreation så skall ni inte missa den här byggnaden. Även om den får mig att må mindre bra så är den intressant i sig själv.
pappa B