Här skall byggas skryllor!

Här sitter han, "Skogarnas Konung" min lille storfiskare. Att han kommer att bli en riktig storfiskare det är jag helt på det klara över. Idag med rosenröda kinder, iskalla fötter och bara ett litet enda napp som kanske inte var ett riktigt napp (enliogt honom själv) så sken han som en liten sol i alla fall. - Pappa, visst hade det väl varit roligt om vi fått några abborrar, även om de var väldigt små. Men, skit samma, man skall inte ge sig så lätt. En vacker dag så smäller det till av bara tusan skall du se. Han försöker trösta mig så jag inte ororar mig för att han själv skall vara deppad över bristen på fisk. Detta är inte första gången vi åker hem utan sprattel i ryggan, inte den sista heller. Men att få höra den lille grabben försöka ge mig, en slipad gammal räv lite tröst, det visar hans styrka och det är detta som gör att jag vet att han kommer att bli en riktigt storfiskare. Han är lika glad åt fisken som våra kompisar fick, som om det vore han själv som fått dra upp dem.
När vi kom hem var han sprudlande glad och medan han slängde av sig alla plagg i hallen förklarade han för mamma vilken underbar dag det varit och vilka riktiga vänner han har. -Det gör ingenting att vi blev utan fisk, de var så små att vi inte hade kunnat äta dem i alla fall. Pappa sticker nog ner och köper lite revben, var hans slutplädering. Det är klart att jag gjorde!
Nu har han kört fram ritningar på skryllor och vi skall så småningom bygga oss varsin. Plastdunkar och annat material skall införskaffas. Sedan är vi på nytt redo för en fight genom isen. Min storfiskare är trött just nu och det blir nog ganska lätt att få honom under täcket i kväll. Själv är jag ingen balettdansös heller och mina rosa trikåer har blivit för trånga. Numera är det Hebbes vadarbyxor som gäller
Gå och lägg er ni också, så ni orkar upp i morgon
pappa B