..det var ett lätt snöfall när vi gick ut på isen i morse. Vi hade bestämt oss för att börja fiska i gårdagens hål och längst in i en av vikarna. Sagt och gjort, en liten kick med klacken och nattisen var väck. Kenneth startade i turbostil och hade snart två fina abborrar sprattlande framför ryggsäcken. Snöandet upphörde och det sprack upp och snart hade vi ett strålande fint fiskeväder. Under isen var det däremot ganska svart. Kenneth hivade upp den ena efter den andra men vi var tvugna att borra oss lite nya hål också. Efter två timmars stirrande ner i borrhålet var det en "borre" framme och nöp min maggot. Han åkte upp ur hålet med långa snabba drag och dagen var räddad. Gode vännen Willy "MacMyra" Andersson kämpade tappert och det jag fruktat mest inför den här dagen, att han skulle slå min rekordfisk från igår, verkade allt längre och längre bort. När vi till slut packade ihop våra grejer och började promenaden hemåt så lovade både Kenneth och jag att vi skulle ta täten och skrämma bort eventuella katter som kom i vår väg. Men kolla på den här skrytgubben.
Stolt som en ladugårdstupp poserar Fredriksson framför sin fångst. Nåväl en av abborrarna var min. Nej då...inte den största, den hade han fått upp själv. I morgon vet jag inte om det blir några timmar på isen. Jag hoppas att Willy inte tog dagen för hårt utan att han kan ställa upp i morgon igen. Det gäller ju att passa på medans isarna håller, eller hur?pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar