onsdag 21 april 2010

Doldisar sen 120 år tillbaka...?

Mitt i det centrala Göteborg byggdes det en saluhall för 120 år sedan. Den står där stor och trygg, ett stenhus som härbärgerar olika små delikatessaffärer inom olika brancher. Nu har man börjat renovera vilket säkert behövs efter så pass många år. Jag har varit inhyrd för att hjälpa till med en ny tidning som går under namnet INNERSTADEN, den skall göras i samarbete med Innerstadens Köpmannaförening. I den är det meningen att man skall göra något trevligt bland annat om, Saluhallen. Som ni säkert vet och förstår så måste det till annonsörer för att det skall bli ekonomi i ett sådant här projekt. Tidningen skall tryckas och delas ut i 250.000 exemplar. Jodå, ni hörde rätt, en kvarts miljon tidningar rakt ner i brevlådan hos de boende i innerstan med omnejd. För att vara med i anslutning till Saluhallen så kunde man köpa en liten annonsruta för 1.250 kronor + moms. -Oh, vad dyrt, nej det har vi inte råd med! -Nej tack, vi annonserar på arabiska under "gula sidorna". -Vi känner inte för att samarbeta med Innerstaden, det ger oss inte speciellt mycket. -Så mycket, nej det tycker jag är på tok för dyrt. Detta säger bland annat en dam som tillverkar chokladpraliner som hon säljer i färdiga små askar eller styckevis. Hon tar 50 spänn för fem små praliner. Det tycker jag är svindyrt, med det kör jag inte upp i nian på henne. Jag gjorde en liten filmsnutt idag när jag var där nere, kolla får ni se.Och visst finns det affärsmän, bland annat inne i den paviljong som fungerar som provisorisk plats för de som flyttat ut på grund av reparationen, som sätter värde på en sådan här satsning, som en tidning med så stor upplaga har, de som lever i dagens tidsålder och inte under samma premisser som på farfars tid. Det är de grabbarna/tjejerna som lever vidare, som utvecklas och kommer att finnas kvar i framtiden. Men....vi har en saluhall till. Inrymd i en gammal brandstation nära Linnéplatsen. Dit skall jag banne mig gå och filma lite. Jag hoppas ni hänger med dit också.
pappa B
mannen det svänger om

2 kommentarer:

Synnøve. sa...

Söker mig till den lilla paviljongen tror jag. Mycket trevligare.
Tack för turen.
Klems.

Anonym sa...

Tjena Besse ! Det var andra tider när min mamma Stina jobbade på Hjalmar Anderssons manufakturaffär, (tiden före Strömbäcks och Kooperativa)då stencilerade Hjalmar ett papper med EN reagrej som han ändå inte fick såld och häftade upp detta på anslagstavlan bredvid Posthuset och nere i Lillselet, de var tider det !. Järnberg