Sverige - landet lagomt på väg i botten!

Elbolagen gör rekordvinster och det folkägda Vattenfall satsar sina vinster på kol- och kärnkraft i Tyskland? Hurra, höj priserna för det svenska folket och skänk vinsterna till den typ av energi som mer än hälften av oss kämpar för att bli av med, ge vinsten till tyskarna (de kanske inte kommer och tar oss om det poppar upp en ny liten Hitler i framtiden). De röd/gröna (vilket gräsligt namn) ger sig nu in med näbbar och klor i familjelivet. Nu bestämmer regering och riksdag hur familjerna skall leva. Vem fan har sagt att jag skall ha pappaledighet, det bestämmer väl för hundan jag och min fru, inte några bleka sopprötter till politiker? Lagfäst pappaledighet och det är bara en tidsfråga om vad och när vissa folkgrupper får se och höra vissa program på TV och radio. Fast det kanske aldrig hinner hända, det blir ju mindre och mindre med svensk TV för den delen. Barnprogram från Etiopien, musikkavalkad från Irak och kulturdebatt med Somalia som värd. Svensktoppen presenteras på hindu och alla artister sjunger på arabiska. Heja moder Svea, du är mer än en relik i framtiden, du har blivit ett frimärke på ett vykort till regeringen i Polen.
Jag kan tänka mig att de styrande och företrädarna för SAMTLIGA politiska partier i landet lagomt gapskrattar å de nötter som de styr och ställer med. Vi alltså. Vi små bleka, lönnfeta och rädda svenskar som svansar omkring med kepsen i hand, vi vill inte synas, inte höras och egentligen vill vi inte finnas till över huvudtaget. Vi mesiga, dumma och tafatta svenskar vi köper allt, suger in oss alla fagra löften som kommer från högre ort, ler lite fånigt och suckar tungt när det blir tvärtemot vad som utlovats. Tur att vi inte valde euron som valuta säger många. Vilken djävla otur att vi överhuvudtaget gick med i EU säger jag. Vad har vi där att göra, en hoper mesar försöker vifta med handen och få någonting sagt. Jo när vi besöker damrummen eller herrtoaletterna i Bryssel, då kan vi skrika och domdera för det är ofta skit vi snackar.
Nej, visst är jag stolt innerst inne i mitt hjärta, stolt för att jag faktiskt är svensk. Det vågar jag däremot inte visa för då är jag plötsligt nazist, rasisst eller något annat isstiskt. Om jag lever så pass att jag ser att mina barn kan stå på egna ben, då lämnar jag den här sandlådan. Jag säljer allt jag har, tar med mig lite extra kläder och drar. Vart vet jag inte, men jag har inga planer på att släppa min sista fis i det här landet. En tändsticksask med lite av min aska kan de sända upp till skattemyndigheterna för de är de enda här i riket som jag har lite otalt med.
Nu skall jag gå ner och fika tillsammans med alla påskkärringar i Angereds Centrum. Få en pratstund med en finne som varit här i 37 år och inte kan mer svenska än en 3-åring. Sånt gillar jag. Kanske jag kan reta upp någon röd/grön mes i en valstuga också, det ger mig en extra kick. Ha det så fint och glöm inte att lyfta på hatten åt överheten....
pappa B