Regn och rusk och kallt som tusan. Men ut med Elsa det skulle vi bara. Med ganska förstorat huvud efter fest med dragkampsgänget i går (kom hem kl. 04.00) så var det bara att masa sig iväg ut i skogen med metspö och maskburk. Bägge trollen full av energi och entusiasm. Efter ihärdigt regnande var det mycket vatten i skutan och "Skogarnas konung" hoppade i opch började ösa. Ut på en ganska blåsig Surtesjö gungade vi iväg. "Prinsessan" har gett sig tusan på att hon skall bli bättre fiskare än sin gudmor som varken vågar maska på eller ta av fisken från kroken. -Ge mig en mask pappa! -Iiii oh fy vad läbbig, den är helt galen, kolla vad den snirklar och krälar? Jag maskade på och snart guppade tre röd/vita flöten på vågorna. Vi lät vinden bestämma och snart hade vi närmats oss land så det var dags att ta nya friska tag med årorna. Upp mot vinden ett par hundra meter och sedan kastade vi ut igen. Kraftig nordanvind (totalt meningslös fiskevind) och ett ihärdigt regnande gjorde inte dagens fisketur till något behagligt minne. Tre napp, förmodligen små mört hade junior och ganska snabbt bestämde vi oss för att ro iland. En bomdag skrivs in i dagboken. Under tiden hinner abborrarna växa lite tills vi kommer igen.
Irriterar mig på allt larv med Carolina Klüfts velande hit och dit och varför skall hon ha ett wild card? Hon har beviserligen inte klarat kvalgränsen och då skall hon stanna hemma punkt och slut. Det finns ju flera unga löften som inte nått ända fram, låt dem följa med till Barclona de också i så fall.
Ett djävla daltade med vissa stör mig väldigt mycket och vad skall undanflykterna vara då hon inte sprätter iväg lika långt, som hon och förbundsgubbarna vill?
pappa B
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej där..
Trevlig sommarbild som skapats med dig och dottern i fisketagen.
Ser att ni införskaffat den så berömda "Porjushatten" med rallarn som symbol för Porjus.
BULLIS
Självklart, hattarna "trampade" jag ihop då jag gick Rallarmarschen förra året. Givetvis tog jag bara halva från Stoir Stubba och in till Porjus, runt Hapsa och ner vid skjutbanan och fram till stenblocken. En fin tur som jag klarade utan vedermödor och skoskav.
Då det gä'ller Montana så luter det allt mot att det är en äkting jag fått tag i. Har hittat en av hennes döttrar och skall få klarhet över "fyndet" under veckan.
Det är lilleman som öser båten. Han kommer att bli en stor herre när han vuxit färdigt. Gubben tar bilden givetvis.
Skicka en kommentar