...så här känner jag mig just nu. En man med funktionshinder, i skallen. Har försökt fundera på vem/vilka det är som är ute och spökar för mig. Ingen av mina medryttare fattar det heller, det börjar bli allt mörkare då väldigt få ledtrådar, jo det kommer olika ledtrådar varje gång, dyker upp. Jag har en svag känsla av att jag redan har haft en av de här spökerna väldigt nära kanske bägge två till och med...
..jag skulle behöva ett par sådana här, sökhundar. Fast det vete gudarna om det hade hjälpt. Träffade mig och familjen 2009, det måste vara någon vi träffade vid 100-års kalaset eller under de fyra dagar vi bodde inne i golfklubbens klubbhus. Jag träffade ju en helvetes massa folk de dagarna och lagomt vimsig var jag dessutom så det gör inte saken bättre, nu i alla fall. Kan det vara Krobbe lika förbannat? Eller Alf W?
...och det är detta det handlar om. Porjus den lilla Pionjärbyn långt uppe i Lappland. En plats där ingen vill bo, men en plats som alla älskar. Så konstigt det kan bli. Nä nu får spökskrällerna ursäkta. Skinksteken är brynt, ligger och puttrar i järngrytan. Vi skippar potatisen och kokar ris istället, en god gräddsås till och så ett lagomt tungt rött vin. Korkar upp en Domaine De Parapon 09, en ungdom, färsk och fin i smaken och slår inte knock out på den btydligt tunnare skinksteken. Jag återkommer när lilleman och jag käkat färdigt. Vad han dricker? Ja det blir nog ett stort glas Trocadero, eller ett glas mjölk. Spöka på ni under tiden ha, ha, ha...
pappa B

"Fattigdomen är en hård sängkamrat"