Och visst, hon hade ju rätt. Igår var jag inte så glad i mitt inlägg, helt riktigt. Men jag är och kommer att fortsaätta vara Sveriges gladaste man ända till den dagen då jag släpper min sista fis och drar min sista suck. Att jag lite då och då släpper ut lite het ånga, det anser jag vara ett friskhetstecken för vem vill väl sitta tyst i en vrå och samla på sig mer och mer frustration över det som händer och sker runt omkring oss, och aldrig släpper ut det?
Så jag hoppas verkligen inte att Agnete och de andra osynliga besökare som tittade in i går inte blev livrädda och aldrig mer vågar komma igen, det vore mycket tråkigt.
Och det var givetvis extra roigt att spöket fick sig ett gott skratt där han fladdrar omkring i sitt dammiga lakan....
onsdag 3 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja Besse Glad och God skall man vara. Vem kommer DU ihåg som Porjus Gladaste Man förrutom Dig
Ghost
...ja du min vän spöket, Tommy i den röda stugan vid Lillselebacken (lirade munspel med mig på en IOGT-fest på Folkets Hus) Åke J var en glad skit.
Undrar om inte Ditt minne spelar Dig ett spratt tror att Du tänker på Fiel
Ghost
Skicka en kommentar