Det är inte lätt här i livet...

...det fretsar på att behöva sitta och fika med dessa två (det finns dessvärre två till i pereferin) fula gubbar. Ibland flera dagar i veckan. Är det inte på café Liba i Angereds centrum så är det på någon frusen sjö. Man idag lyckades jag i alla fall få tre tomtar på samma bild.
"Länsman", den sure på bilden, han började djävlas redan som liten parvel uppe i Härryda. Titta bara på det här skolkortet från 1948 då han gick i fjärde klass. När fotografen brände av magnesiumblixten så grimaserade "Länsman" med händerna över bröstet (kaxig redan på den tiden). När skolkortet kom och de andra föräldrarna ringde och beklagade sig över att Fredrikssons pojk hade förstört hela bilden, då åkte svångremmen fram och det blev prygel i hallen av farsgubben.
Inte undra på att han blev som han blev den stackaren. Synd bara att grimasen fastnade i ansiktet på honom för han ser lika eländig ut idag, 52 år senare.
Lille August däremot han var en mönstergill pojke som fick klistermärken på söndagsskolan, bra betyg utan kvarsittning. Fin svart kostym och en Omega fjäderuppdraget armbandsur när han konfirmerades.
Själv gav jag fan i konfirmationen, var ute och fiskade i Pakkobäcken istället. Det var bara en kille i klassen tror jag, som gick fram i Porjus kyrka det året. Hans Karlsson, som tog livet av sig ett par år senare. Om det hängde på konfirmationen låter jag vara osagt. Vin drack vi inte heller då det fanns skogsstjärnans akvavit och ryktet förkunnade att oblaten, den lövtunna träplattan man fick till, den fastnade i gommen och satt där under flera dar.
pappa B