Den var stallad i hallen där hemma. En eftermiddag då jag som vanlig klättrade upp (nästan som tjejerna på mina bilder här på bloggen hm...) och fick fart på Tromb, så slog han bakut. Detta mina vänner hade aldrig inträffat tidigare och det innebar att jag likt en mindre projektil for tvärs över hallen och slog ut två framtänder i ett element. Den ena tanden hittade jag aldrig.
Under tiden som tårarna torkade och blodet stannade så bar min snälle och mycket omtänksamme fader in Tromb i kammaren, bröt av medarna och slängde in bitarna i vår kakelugn. Där satt jag med en utslagen tand i näven och såg min ädla springare gå upp i rök. Hur tror ni det kändes? Det var ju inte hästens fel.
Dagen efteråt lyftade min pappa upp mig på min morfars ena häst som hette Dockan och så fick jag rida barbacka medan morfar körde ett varv runt byn där hemma. Jag såg ut som en rysk RSG gymnast som gått ner i spagat med benen spretande åt varsitt håll på den feta snälla Nordsvenska märren.
Riktigt hästbiten blev jag en herrans massa år senare. Jag var uppe och fotograferade mode åt ett Italienskt företag i Oslo och hade med mig tre vackra modeller och en god vän. Vi hade några timmar ledigt och vi beslutade att vara lite kulturella och begav oss till den beryktade Vigelandsparken. Där inne bland alla nakna statyer så körde en fantastiskt vacker ung dam omkring turister på en gummihjuls vagn dragen av de fulaste hästar jag vet -en Fjording, en snaggad variant med stora dumma ögon! Men, eftersom den unga damen som körde var så otroligt vacker så sket jag i hur hästen såg ut. Jag kopplade på charmen på högsta frenesi och gick snabbt fram till henne då hon stannat och lastat av turisterna. -Vad trevligt det verkar vara, att åka runt i parken? Är det din egen häst sa jag och flinade mot henne. Hon slängde upp sitt långa blonda hår och log. -Ja well, sa hon. Då högg hästdjävulen mig i axeln! Genom tröjan och en bra bit ner i köttet. Detta resulterade att min gode vän kom rusande, modellerna skrek och den vackra kusken höll på att svimma. De enda som behöll fattningen var hästen och jag. Vi illbligade på varandra och han svor förmodligen över mitt intrång på hans domäner medan jag önskade att han legat mellan två brödskivor med dressing och majonäs.
Min gode vän och kamrat tog hand om den chockade kusken och tröstade henne. Modellerna fortsatte att skrika och jag tog en snabb tur efter en taxi för att åka till legevakten och få en stelkrampspruta och ett bandage om min hästbitna axel. När jag berättade för sköterskan, lika vacker som kusken fast mörkhårig) vad som hänt så skrattade hon länge och gott och förklarade att hon var mycket god vän med den vackre kusken och undrade om jag kunde vänta tills hon slutade så kunde vi gemensamt åka hem till henne.
Där träffade vi min gode vän och kamrat och modellerna (de hade slutat skrika) som kastade sig om halsen på mig och undrade om jag skulle bli invalid för resten av livet. Min gode vän och jag hade flera trevliga resor upp till Oslo efter detta och jag blev till och med ganska god vän med Fjordingen, fast jag vände aldrig ryggen åt honom för jag såg hur fan själv lurade långt inne i hans ögon.
Jag har valt bort McDonalds, Max och Burger King! Skrotat dem för mackorna på SubWay. Massor med gott att fylla ett rejält bröd med och så in i grillen. Skitgott och förmodligen mer nyttigt är en snabbis på hamburgerrestaurangerna. Lev väl ni med, testa SubWay, jag tror inte att ni ångrar er.pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar