Bryskt slut på makrillfisket!

Klockan var strax efter fem då vi tuffade ut från hamnen i Stocken. Skepparen och gode vännen Erik, gångaren Sture, "Skogarnas Konung" och jag. En helt underbar dag med ett spegelblandkt hav, en sol som redan hade börjat värma och alla förutsättningar för en trivsam fiskedag med dörjning efter makrill tog sin början.
Ut genom silverrännan och kurs mot Måseskär. Strax innan Käringön fick "Skogarnas Konung" sin första makrill. Skeppare Andersson hade trassel med sin dörj och i nästa ögonblick hade Sture napp och halade in makrill nummer två. Jag filmade och hade inga fiskedon i havet. Överlät spänningen åt min lille son istället. Vi svängde styrbord och rundade Käringön och gick på utsidan mot Måseskär. Ute på en kobbe var det fullt med sälar och flea av dem tittade upp från vattnet och undrade nyfiket vilka vi var som kom och störde morgonfriden ute på havet. Det var då det hände. Havsgudinnan från den Grönländska mytologin, Zedna slutade röra på sig. Den gamla innombordaren tuffade på, men båten stod stilla. Upp med durken och Andersson konstaterade efter en knapp minut att drivaxeln hade gått av. Akut reparation med minimala resurser påbörjades och efter några startförsök utan resultat så stod det klart att det var Sjöräddningen som gällde. Vi guppade sakta mot en större kobbe nordost om Måseskär och med sänkta huvud och inplockade fiskedon så tog vi oss en kopp kaffe och varsin smörgås. Ringde Sjöräddningen och efter en kort stund så kom Ilse Sanna, Sjöräddningens mellanbåt, stationerad på Käringön och hämtade hem oss. Zedna som varit Erik trogen i mer än 50 år fick bogseras hem till hamnen i Stocken och nu haoppas jag och "Skogarnas Konung" att han hittar någon duktig och vänlig själ ute på ön som kan hjälpa honom med en ny drivaxel. För den ålderstigna damen är det inget fel på i övrigt.
En vacker dag med ett mindre roligt slut gjorde att man på nytt uppskattar de duktiga folket som jobbar på Sjöräddningen. Nu blev detta en lätt operation för grabbarna, att i blega och solsken bogsera hem oss. Men vi hade tur i oturen, det hade ju kunnat varit sämre väder, fast då hade nog inte Erik gått ut över huvud taget. Han är ju en klok man denne skäggige allvetaren.
Livet på Grönås. Erik och Monas lilla paradis, hennes föräldrahem står som en liten smörblomma ute i naturen och här vilar en trygg känsla med äkta kärlek och spirande framtidstro. En idyll som passar paret Andersson som handen i handsken och här masar Erik på och hugger lite ved, plockar och pysslar så ofta han kan. Vi åt en god lunch ute i det gröna och pratade om morgonens äventyr som faktiskt gav "Skogarnas Konung" och oss andra en ny upplevelse i livet. -Jag var lite orolig pappa, sa han och kramade mig, när vi satte oss ute i trädgården.
Ett besök hos Eriks gamla mamma, en pigg dam på 94 år bjöd på kaffe och glass när vi hjälpt till med att lasta in lite ved i vedboden. En fin liten gumma med massor att berätta, glimten i ögat och snabba repliker. Ett levande och starkt monument över en svunnen tid som vi måste ta till vara och bevara på alla sätt. Jag planerar en dokumentation framöver.
Vi gjorde en liten rådjurs-safari på småtimmarna och en utkörd och trött liten grabb sov i baksätet medan vi försökte fånga upp lite vackra rågetter och bockar ute på kvällsbete. Vi fick ihop fler än 20 djur denna vackra sensommarkväll och efter en tallrik hallonkräm och mjölk så sov vi snart tungt hela gänget.

Nu har vi kommit hem till lyan i Angred och jag vill ge alla mina läsare en extra god, honungsdoftande present. En vacker vit Malva från Eriks blomsteräng i Grönås.
Ha en underbart vacker dag.
pappa B



"Har du gjort en välgärning så glöm det.
Har du tagit emot en välgärning, så sprid den"