Jaha, då rultar man vidare mot 70-strecket!

Han kom in och sjöng -Ja må han leva med en stor skål glass och en jättepåse i blått metallpapper. Lilleman vet hur en slipsten skall dras. -Jag struntade i ett ljus, det kan ju ta eld i sängkläderna var hans kommentar efter sången. Jag, yrvaken slevade i mig glassen och dök med huvudet före ner i metallpåsen (den var stor skall ni veta).
För ett bra tag sedan var vi på kort turné ner till Ullared. Där såg jag ett litet stativ, ett sådant som man kan böja lite hur man vill och sa då att ett sånt där skulle jag kunna tänka mig när jag fyller år. Tror ni inte att han lyckades smuggla med sig ett sådant och få över det i mammas klädvagn och ge henne pengar utan att jag hade en susning om detta? Där låg det, i botten på den stora påsen och här ovanför ser ni hur det ser ut.
Han lade sig i mammas säng höll min hand och somnade om. -Jag älskar dig pappa, sa han innan ögonen föll igen.
Tack mina vänner för alla grattisar som strömmat in via mail, Stay
friend, sms och på fäjsbokk. Det är inte utan att man blir lite rörd av att bli ihågkommen en dag som denna.
Fast med handen på hjärtat, centimetrarna på måttstocken krymper så sakteliga och det värsta är att man inte kan göra något åt det. Nu måste jag börja städa innan kvinnan kommer hem.
pappa B