Nu börjar skogen brinna....

Visst är det vackert. Höstvyn över Porjus selet fotograferat från utsiktsplatsen uppe på Porjusberget. Det här kan mina kamrater som bor och lever där hemma titta på varje kväll om de skulle vilja. Jag däremot plockar fram den här bilden då och då, jag har publicerat den här på blogen förra året och jag kommer säkert att publicera den här fler gånger. Rakt under trädtopparna ligger den lilla pionjärbyn. Här bor fortfarande Krobbe,lill-Kjelle Viklund och hans bror Kent, Mia Bellenbro, damen det svänger om har sin jordkällare här och dit in smiter Åke när käringen blir för djävlig, lill Mickel kämpar på och flera "smågrabbar" har vuxit upp och ser till att byn blommar. Flera av mina gamla kamrater lever fortfarande kvar här och har inga tankar på att flytta söderut. Ibland när jag längtar "hem" så brukar jag sätta mig och titta på lite gamla bilder från byn. det känns fint att veta att det fortfarande finns de som vill hålla byn vid liv. De smågrabbar och småtjejer som tultade omkring när jag lämnade Porjus de är idag vuxna med både barn och barnbarn, några har stannat kvar men väldigt många, inte minst 40-talisterna flyttade tidigt.
Langtar jag hem? Ja det gör jag, ofta, men att nu flytta upp med hela familjen och ingenting ha att göra där det känns inte bra. Utkomsterna är begränsad för en skrivande och fotograferande gubbe, oavsett vad hjärtat säger. Jag får fortsätta sitta och titta på mina gamla bilder och minnas. Det viktigaste för mig är att byn lever vidare, och när jag år tid och möjlighet då åker jag hem en sväng. Det är här, nedanför Porjusberget som jag har mina rötter och ingenting kan hugga av dem.