Ett ljus har slocknat...

Ett ljus har slocknat

Ett stort, varmt hjärta har slutat slå. Beskedet kom från hans son, Krister. Min barndomsvän, min lekkamrat och vapenbroder hemma i Porjus, Lennart "Bullis" Mossberg har somnat in för gott. En hjärtattack satte stopp för hans fortsättning tillsammans med oss. Alla mina tankar går till hans anhöriga, som jag vet har det extra svårt.
"Bullis" var en glad skit, ingenting var omöjligt. Vi dansade runt hemma i byn, vände på våra "jägarhattar" bak och fram och hade halsdukarna slängda över axeln, Vi sov skaföttes på en parkbänk uppe i Gälliviare då vi missade taxin hem efter en trevlig danskväll på Folkets Hus. Vi grävde ner två 9 mm partoner en dag när det var lågvatten i älvfåran nedanför första hängbron. De skulle vara bra att ha om fienden kom någon dag. Tyvärr hade det inte hjälp med två pistolkulor mot den fiende som kom och tog "Bullis" ifrån oss. Mot honom hjälper inga kulor i världen. "Bullis" spelade boul, så länge han orkade, -Gumman har tagit över på heltid sa han sist vi talades vid i telefon. Sista gången vi sågs var vid Boule-SM här i stan för flera år sedan, men vi höll kontakt via telefonen. Pistolskyttet var en av hans stora intressen. Jag vet att han var stolt efter det sista uppdraget, den stora SM-tävling man genomförde i Eskilstuna i fjol. Givetvis kommer "Bullis" alltid att finnas kvar i minnenas värld, men han kommer aldrig mer att ringa mig, han kommer inte att skicka nya avsnitt till den humoristiska deckare vi höll på att skriva tillsammans - en kioskvältare, kallade vi den för och skrattade tillsammans varje gång vi levererade texter till varandra. Om boken någonsin kommer ut, det vet jag inte i dagsläget. Jag sänder mina varmaste hälsningar till hans familj, fru och barn, övrig släkt och vänner. Jag böjer mitt huvud och säger: Vila i frid min gode vän, Gud vare med dig!
Besse