Varje år vid den här tiden får jag en längtan till Paris. Mina vänner vill upp till fjällen och åka skidor, men jag vill ner till Frankrike och äta rostade kastanjer, vitlöksoppa och dricka vin.
Om en månad till så serveras den första färska sparrisen med skirat smör och då suger det ännu mer i Paristarmen...men som vanligt så dammar det bara till när man öppnar plånboken. Några kantstötta plastkort utan täckning, kvitton utifall sulorna skulle lossna på skorna innan man gått in dem osv. Resurser för att segla iväg till Paris, det får man se sig i stjärnorna efter. Nåväl jag har ju fina minnen att leva på efter flertalet resor till metropolen.
Dagens pass var roligt och min träningskompis Björn och jag går bra ihop. Lille Stefan han övergav ju mig för den lilla näktergalen Pia och släpper givetvis inte någon annan hane i närheten. I och sig ganska logiskt och jag hade förmodligen gjort desamma. Fick faktiskt ett erbjudande av en annan dam i dag, men jag håller mig till Björn, han är stabil och så har han lilla Siv (frugan) som kommer fram till oss då och då och hetsar på lite.
Tyvärr så har vår eminente och duglige tränare Sophie plötsligt blivit så ålderstigen att hon inte längre orkar baka några goda kakor till oss. Få se om hennes yngre "stand in" nästa vecka har med sig något gott till kaffet? Vi gubbar fick starka förhållnings regler hur vi skulle uppträda mot den lille jäntan. Fast, det vi lovade gjorde vi med fingrarna korsade bakom ryggen. Vänta bara.....
Nu väntar ett nytt pass, den här gången med junior, när han kommer hem. Då blir det förmodligen 10 km på testcykeln igen och lite maskiner efter trampandet. Skulle viktminskningen fungera efter alla principer så borde jag snart väga 70 kilo, men så i helvete heller.. Jag har vuxit fast på 90 kg. Siv hon hade lösningen på problemet.
Hon pekade på skallen och menade att det var där det satt. I kväll börjar jag med hjärngympa, löser sudoko, eller vad de heter, korsord och lär mig tala baklänges. Få se om jag minskar i vikt av detta.
Ah ne arb gad!
pappa B
" Den fege har ansiktet i ändan"
Om en månad till så serveras den första färska sparrisen med skirat smör och då suger det ännu mer i Paristarmen...men som vanligt så dammar det bara till när man öppnar plånboken. Några kantstötta plastkort utan täckning, kvitton utifall sulorna skulle lossna på skorna innan man gått in dem osv. Resurser för att segla iväg till Paris, det får man se sig i stjärnorna efter. Nåväl jag har ju fina minnen att leva på efter flertalet resor till metropolen.
Dagens pass var roligt och min träningskompis Björn och jag går bra ihop. Lille Stefan han övergav ju mig för den lilla näktergalen Pia och släpper givetvis inte någon annan hane i närheten. I och sig ganska logiskt och jag hade förmodligen gjort desamma. Fick faktiskt ett erbjudande av en annan dam i dag, men jag håller mig till Björn, han är stabil och så har han lilla Siv (frugan) som kommer fram till oss då och då och hetsar på lite.
Tyvärr så har vår eminente och duglige tränare Sophie plötsligt blivit så ålderstigen att hon inte längre orkar baka några goda kakor till oss. Få se om hennes yngre "stand in" nästa vecka har med sig något gott till kaffet? Vi gubbar fick starka förhållnings regler hur vi skulle uppträda mot den lille jäntan. Fast, det vi lovade gjorde vi med fingrarna korsade bakom ryggen. Vänta bara.....
Nu väntar ett nytt pass, den här gången med junior, när han kommer hem. Då blir det förmodligen 10 km på testcykeln igen och lite maskiner efter trampandet. Skulle viktminskningen fungera efter alla principer så borde jag snart väga 70 kilo, men så i helvete heller.. Jag har vuxit fast på 90 kg. Siv hon hade lösningen på problemet.
Hon pekade på skallen och menade att det var där det satt. I kväll börjar jag med hjärngympa, löser sudoko, eller vad de heter, korsord och lär mig tala baklänges. Få se om jag minskar i vikt av detta.
Ah ne arb gad!
pappa B
" Den fege har ansiktet i ändan"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar