Fick en liten omfamning och sedan bar det av hem igen...

Tjejerna i Partille kramade om mig, en av medlemmarna tog bilden, jag drack en Celsius och köpte med mig en flaska Reloader och traskade hemåt igen. Nu kändes det inte så där väldigt positivt, det skall jag villigt erkänna. Men har man tagit Hornper i båten så får man ju ro honom i land.
Framåt marsch mot Angered!

Fuskade lite och valde att gå den enklare vägen genom industriområdet och följa Bergsjövägs stigen. Slapp den långa Bergsjöbacken med åkte på tio trappor istället. Tufft när benen väger 35 kilo styck av de 86 ordinarie kilona. Men vadå, håll käft och stega på bara. Phu...äntligen uppe och så var det bara att pusta ut när man kom upp på lite flatare mark. Nu gick det genast lite lättare och den inköpta drickan korkades upp när jag passerade paintball banan strax före krönet på den tuffa uppförsbacken i början som nu plötsligt blivit nedförsbacke. Heja!

Vägen längst med Lärjeån kan få vem som helst att må bra. det gjorde jag med och de korta trapporna som finns innan man kommer fram till asfaltvägen upp mor Angereds Centrum tog jag lätt som en plätt...nja som en tjockpannkaka kanske, men ändå. Nu var resten av vägen mer som bonus än jobbig och jag insåg att det bara var knappa kilometern kvar.
Kroppen fungerade anmärkningsvärt bra och konditionen är det absolut inget fel på. Gubben är seg som en fjällbjörk!

Jag insåg att det var på tok för tufft att promenera kilometern på 10-11 minuter utan får nog skruva ner takten på benen till 12-13 minuter om jag skall orka svinga en bägare i öltältet efter de 4,4 milen hemma i norr.
Promenerade ikapp en finne med hund, en gubbe och en gumma som plockade sommarblomster och en konstig figur i Fjällräven kostym med kikare runt halsen som bara flinade och visade tänderna.


Om han var sjuk, hungrig eller allmänt förvirrad det vet e fan. Nåväl, blev omsprungen av en liten vietnamesisk dam som försvann som en avlöning och sedan såg jag inga fler.
Finns de någonting vackrare än en sommaräng full av smörblomster. Icke sa Nicke och jag måste bara ta en bild. Det här är sommar när den är som bäst, och den finns bara i Sverige.

Nu var jag nästan framme i Angered och det var bara sista lilla backen upp mot den nybyggda is- och simhallen kvar.

Återbördad till min fina klubb, Sportlife i Angered kramade jag om lilla Hanna (Alexandra ville inte vara med). Drack en liten mugg kaffe och återvände för att hamna mitt i stekoset då junior stekte pannkakor på för hög värme och det såg värre ut än dimman i Lützen.
Tiden inklusive dricka och kramande, 3 timmar och 12 minuter och sträckan 18,7 kilometer.

Att gå t.o.r till IKEA (14 km) är en skitsak jämfört med promenaden t.o.r till Partille, den saken är klar. Får se om jag orkar göra om detta på fredag, Orsa kompani lovar ingenting bestämt. Ha en riktigt fin onsdag. I morgon blir det Seniorgympa med lille Pia och basliraren Stefan med ryggont. Det skall vi nog klara av.
pappa B

"Gamla gubbar har almanackan i benen"