Eller rättare sagt redan efter dryga 15 km. Då skulle den här envetna gubbskrutten visa sig på styva linan och i tron om att man en gång i världen levt som antilop skulle förmörka resten av dagen. Ett dike, inte alls så djupt och brett tyckte jag inte var något hinder då min rygg kändes verkligt bra efter lilla Magdalenas knådning och super linnement gjort underverk dagen före. Tog ett skutt, det small och sedan insåg jag omedelbart att nu är årets Rallarmarsch avslutad för min del. Sade till lilla Lotta att hon kunde ge sig iväg på egen hand och med ett litet prasslande i buskarna så försvann hon som en avlöning ut efter spångarna över det blötaste området. Dan, författaren och journalisten Larsson hade vi tappat för ett bra tag sedan och just då var han förmodligen vilse och på väg över ett helt nytt berg som inte ingår i den här marschen. Han kämpade dock tappert och klev över mållinjen kl 23.00, ensam men i mål. Strongt jobbat och jag ger mig tusan på att han står vid starten även nästa år.
pappa B
1 kommentar:
Bra kämpat Du får se denna strapats som en vink på vad som vad Du skall träna på tills nästa gång dvs hopp över diken mm
Porjusbo
Skicka en kommentar