Danmark t.o.r ingen dans på rosor...

Att följa med och vara resesällskap åt två fjortisar, det är fan i mig ingen dans på rosor. De kan och vet allt men behöver hjälp med allt. Pappa, gör de, pappa gör de och när man sedan säger att så skall det inte vara, där kan vi inte sitta då vet de bättre än någon annan på denna jord.
Detta var vad som drabbade mig i går, söndag. Min yngsta dotters (14) bästis fyllde år (14) och det skulle generera i en dagstur till Fredikshamn. Denna Gudsförgätna plats på jorden. Inte en enda bortsprungen katt, inte heller en försupen dansk A-lagare eller andra exotiska danska varelser syntes. Bara en massa sömniga, halvdruckna svenska som spenderat några dagar på Skagen. Hur fan man nu kan göra detta då Tylösand finns?

Nåväl, det började med båtresa klockan 08.00 på söndagsmorgonen och det hela blev mycket roligt, för oss. Det lilla födelsedagsbarnet försågs med bindel för ögonen och hörlurar med max volym och Justin "Bäver" sprakande i öronen, en ganska tung ryggsäck (matsäcken + dricka) påhakad och in i bilen. Sedan lite svängar ner till Stena terminalen och ombordklivning. Bara detta var ett äventyr som räckte den dagen för den tillfälligt blinda och döva lilla Sara. Stapplandes som en 90-årig tant, krampaktigt hållande min dotters arm, lotsades hon in och uppför trapporna. Där satte vi oss och väntade på insläppet till färjan. Ny äventyrlig promenad med motlut galler och höga fotlyft fick de andra passagerarna att skratta gott och med ett fåningt leende på läpparna begrunda jäntans färd ombord.
När jungman Jansson kastade loss och vi sakta gled ut under Älvsborgsbron togs hörlurar och ögonbindel bort och med vidöppna ögon såg lilla Sara Älvstranden och Göteborg sakta glida förbi. Succé direkt. Promenad och tjuvtittande på The Reef genom tjocka glasrutor och en fantastisk buffé på resan hem gjorde deras dag. Jag var totalt slut och föll ihop hemma i skinnsoffan som en påse morötter.

Fredrikshamn är kanske en trevlig stad en fredag kväll när solen skiner. Den här söndagen var inte mycket att hurra för. Förvisso kom solen upp mellan små regnskurar så vädret var inget att klaga på. En Iransk familj med 8 barn och en farmor ett par meter efter var det som fick liv i torget för ett par minuter. När ungarna hade fyllt fontänen med skräp avvek resten av familjen under ett evinnerligt kacklande. Det var dags att borda för hemresan. Idag blir det snabb fart ner till Sportlife och stillheten bland maskinerna för Latsdrag, Benpress och Sittande rodd och så en tung promenad på Crosstraienern i 30 minuter. Här skall fan i mig inte sittas hemma och tugga på tandköttet, nej ut och förbättra figuren och formen bara.
pappa B