Det har var ju fan så poppis när en annan växte upp. På en del järnvägsstationer fanns automaten där man kunde krypa in, snurra opp träpallen så ögonen kom i jämnhöjd med märket i spegeln. I med några kronor och så satte det igåg. Fyra blixtar slogs av och sedan väntade man med spänning på resultatet. Ett resultat som blev precis lika förskräckligt som det här bredvid. Hade man tur kanske man fick med sig någon liten ärta in på snurrpallen och då kunder det bli betydligt finare bilder.
Att man börjar se ut som en nyhyvlad grusväg, uppe i Norrlands inland och fjälltrakter det kan man ju i och för sig inte rå för. Men...hade man inte utsatt själva fasaden för så mycket jäkelskap så kanske man hade varit lite slätare i fejjan?
Nåväl, jag får förmodligen bo kvar här i lägenheten ett tag till trots detta bedrövliga utseende. Jag är ju en stillsam, lugn och snäll individ, som sällan svär eller säger fula ord.
Inte far jag fram med osanning heller.
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar