Ja det är vad det är frågan om i kväll. Mattias Balkander, GP:s eminente sportkrönikör skall gå på begravning. Han skall gå och se Derby Classico, mötet mellan IFK Göteborg och GAIS. För första gången på länge så har IFK chansen att vinna en match igen. Tyvärr är det GAIS som skall skalperas. De grön/svarta makrillarna har kniven på strupen och dörren ner till superettan står på vid glänt.
Dessvärre är det nog bara att borsta av skorna och kliva in genom den för de grön/svarta killarna. Mattias är väldigt snäll i sin krönika idag. Han vill att alla skall vara snälla mot GAIS och det tycker jag med. Tycker att de har det nog jobbigt som de har det, och jag håller med.
Jag är ju GAIS-are jag, varför vet jag inte, men det kändes helt ok, när jag flyttade hit ner från Norrland, via Dalarna i slutet av 60-talet. Jag är ingen aktiv supporter, har en liten obetydlig klubbnål i någon låda här hemma och jag har inte heller sett så många av lagets matcher men av någon anledning håller jag på dem i alla fall. Jag höll på Holmalund med när jag opererade i Alingsås. Det var r
Rune Jingård, Sven Kronberg och jag.
Personligen tänker jag inte gå och se matchen, även om jag borde göra det. Sänder inga hälsningar eller blommor efter begravningen heller. Det här är precis, som det är i livet, i verkligheten. En del dör en del lever vidare. Och ser man nu krasst på det hela så kommer ju GAIS att bli uppstånden igen, i en annan serie, en annan (förhoppningsvis) ny kostym, kanske med lite mer ljusgröna ränder mot de svarta och en helt annan inställning till själva spelet. För spel, det har man inte haft så mycket av den här säsongen, det kan alla vara överens om även lirarna själva. Så jag ställer mig lite långt bak vid jordfästningen och böjer mitt huvud och säger; -Vila i frid, och kom snart tillbaka...
pappa B
PS: Även om molnen skulle glida isär och svaga solstrålar skulle skina igenom och GAIS vann, så tjänade det inte mycket till. Det blir nog tack och adjö till elitserien i alla fall.
Dessvärre är det nog bara att borsta av skorna och kliva in genom den för de grön/svarta killarna. Mattias är väldigt snäll i sin krönika idag. Han vill att alla skall vara snälla mot GAIS och det tycker jag med. Tycker att de har det nog jobbigt som de har det, och jag håller med.
Jag är ju GAIS-are jag, varför vet jag inte, men det kändes helt ok, när jag flyttade hit ner från Norrland, via Dalarna i slutet av 60-talet. Jag är ingen aktiv supporter, har en liten obetydlig klubbnål i någon låda här hemma och jag har inte heller sett så många av lagets matcher men av någon anledning håller jag på dem i alla fall. Jag höll på Holmalund med när jag opererade i Alingsås. Det var r
Rune Jingård, Sven Kronberg och jag.
Personligen tänker jag inte gå och se matchen, även om jag borde göra det. Sänder inga hälsningar eller blommor efter begravningen heller. Det här är precis, som det är i livet, i verkligheten. En del dör en del lever vidare. Och ser man nu krasst på det hela så kommer ju GAIS att bli uppstånden igen, i en annan serie, en annan (förhoppningsvis) ny kostym, kanske med lite mer ljusgröna ränder mot de svarta och en helt annan inställning till själva spelet. För spel, det har man inte haft så mycket av den här säsongen, det kan alla vara överens om även lirarna själva. Så jag ställer mig lite långt bak vid jordfästningen och böjer mitt huvud och säger; -Vila i frid, och kom snart tillbaka...
pappa B
PS: Även om molnen skulle glida isär och svaga solstrålar skulle skina igenom och GAIS vann, så tjänade det inte mycket till. Det blir nog tack och adjö till elitserien i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar