Köttbullarna var superba och vi kom fram för tidigt...

Det blev en promenad till IKEA och köttbullarna. Ivan han mötte upp iförd nya superstället och var glad som en spelorre. Detta skulle bli hans livs längsta promenad.
Vi drog iväg som en avlöning och jag lät Ivan hålla farten. Detta gjorde han med bravur och det märktes inga stapplande steg här inte. När vi kom ut strax före Kärramotet så hade vi en kilometertid  på 10,41 sekunder, på tok för snabbt enligt den tidberäkning jag hade gjort. Skulle Ivan mäkta med promenaden hem igen.?

Vi kom infarande på IKEA:s parkering 20 minuter över 10 och segade fram till disken för att få beställa. Köttbullarna IKEA:s storsäljare tillsammans med doftljus. -Frukosten är på andra sidan sa mannen i vitt bakom disken. -Frukost? Fan det åt vi ju för flerra timmar sen, vi vill ha köttbullar? -Frukosten serveras på andra sidan, mannen i vitt gjorde en gest med hela armen mot andra sidan av lokalen. - Vi vill inte han någon frukost utan köttbullar. -Vi öppnar klockan 11 sa mannen i vitt och försvann bakom de banka maskinerna i köket.


Ivan han slet av sig sin nyinköpta acka och högg telefonen, -Vi väntar, eller hur, bara 30 minuter. Jag såg att han tyckte det var skönt att få sträcka ut benen och slappna av lite. Han hämtade sig lite lingondricka och såg mer än nöjd ut.

Tiden går sakta när man väntar men till slut hade visarna på klockan träffat rätt och vi fick våra hett efterlängtade köttbullar. Åt under andakt och sedan bar det av hemåt igen. Inget gnäll från Ivan, han travade på i ovanligt raskt tempo. Vi gick de 14,5 kilometrarna på två timmar och trettiotre minuter. En mycket bra tid, som inte alls är lätt att straffa. En ursnygg premiär av Ivan som verkligen har gett sig fan på att knäcka wirrekaggen. Sedan vi startade programmet "Pinan" har han gått ner nästan fem kilo. Snyggt jobbat.
I morgon överlämnar vi våra slitna kroppar till Jim B som kommer att ge oss vad vi tål nere på Stig´s Center. Då finns lille Steffe med också. Hej vad det går!
pappa B