Skärpning Äldreomsorgen i Angered....

Embert, Ivan och Marina. Han poserar glatt med flickorna uppe på Vättlefjäll. Här hade vi gått halva sträckan, Embert i kappa och moccastövlar. 

Det flesta som läser min blog och de flesta som tränar nere på Sportlife i Angered vet att jag hjälper och motiverar "Ivan den förskräcklige" med träningen. Vi kör gansta tufft för att ge fläsket lite stryk, och det går verkligen bra.
Men...Ivan ser väldigt dåligt och har behov av ledsagare. Det har han haft också i mer än 8 år, en tjej som heter Marina. allt har fungerat bra men nu har han blivit tvungen att byta ledsagare eftersom äldreomsorgen i Angered tagit över.

Ivan meddelade sin handläggare på äldreomsorgen att hon skulle se till att den nya ledsagen skulle ha träningskläder då han är mycket aktiv och att vi promenerar nästan dagligen. Sträckor mellan 5 -18 km, inget trippande runt parken här inte. Efter promenaderna går vi raka vägen ner till Sportlife i Angered eller något annat gym och kör minst en timme styrketräning.

Idag kom lille Embert iklädd kappa, moccastövlar och stor tröja, ingen hade sagt att vi skulle gå 9,3 kilometer och sedan gymma? Med andra ord så skiter äldreomsorgens personal i vad vårdtagaren/brukaren säger. Man tror helt enkelt inte på dem. Jag tycker att tanterna som sitter där och bestämmer över andra människors förehavande skall ta på sig joggingskor och följa med mig och Ivan på en promenad. Vi kan gå över till IKEA och käka köttbullar och hem igen. Det gör vi ganska ofta, Ivan och jag. Bara för att man fyllt år för många gånger skall man inte räknas ut. Jag är ingen tonåring jag heller utan ett år äldre än Ivan. Nu ställde detta till det för Embert, men hon kämpade tappert och gick den längsta sträcka hon gjort i sitt 26-åriga liv. I kappa och med moccastövlar. Tack för det, ni som sitter och plockar ut ledsagare och struntar i vad brukarna säger. Ni borde skämmas, och jag som hjälper till och tränar Ivan, jag bjuder in er, hela äldreomsorgen till en promenad runt i Vättlefjälls vackra natur. Var bara beredd på att det kommer att gå ganska fort...

Dagens lunch. Köttfärs med grön chili, vitlök och vitkål sitter som en brudgumsfrack i morgonsolen. Nyttigt, gott och fullt av vitaminer. Mina tre små tomater ingår givetvis, fel vore det annars. En proteindrink efter ansträngningen på promenaden och nere i gymmet ser till att gubben återhämtar sig till passet med Lars klockan 19:00.

Vad som händer i morgon återstår att se men det blir ny promenad med Lars + gym eller en riktig långkörare för Ivan och mig. Kanske det blir en vilodag, vi får se vad vi bestämmer för resten av veckan. Lördagar vilar jag alltid och laddar för nästa vecka. Om inte kvinnan min vill ut och promenera, då ställer jag upp, givetvis. Jag åkte på 6 kilometer i går kväll när hon kom hem. Hon är en hejare på att gå så det är ingen tjärstickepromenad att följa med henne ut på en vända.
pappa B