Livet är en kamp om att få i sig rätt mat, i rätt mängd och av så hög klass som möjligt. Tränar man för att bli av med airbagen som slagit rot på kroppens framsida är det ännu viktigare att stoppa i sig i lagom mängd och av högsta möjliga klass. Alla bitar i puzzlet skall stämma och det är banne mig inte lätt. Har man sedan två tonåringar hemma som inte alls äter samma mat då är det ännu värre.
Här är dagens ingredienser till lunchen, kycklingfilé, edamebönor, finhackad morot, tomat, broccoli och strimlad vitkål. Allt kommer att stekas i smör och rapsolja 50/50 samt spetsats med lite kinesisk soya.
Gott, hälsosamt och nyttigt. Lätt som en plätt att tillaga och håller dig mätt och blodsockret på skaplig nivå. Ett mellanmål, kanske en proteindrink eller en youghurt av något slag innan middagen om någon timme.
Jag jobbar hårt för att försöka få till riktiga lunch och middagsvanor. Har valt att inte köra någon av de populära dieter GI eller LCHF varianten utan istället försöka kombinera ihop måltiderna efter vad som passar bäst för tillfället. Protein och kolhydrater när det skall vara. Har skippat ris och pasta, dels för att det är en kraftig kolhydratkälla och samtidigt är jag ingen pastaälskare. Likaså är det med potatis, som jag kan ta en ibland när jag känner för det. Till exempel på helgerna till en rejäl köttbit eller en god fisk. Vitt bröd ger jag till kaninen (den vanliga).
Här är den färdiga tallriken, gott så in i bänken och full av vitaminer tack vare all kål. Har nog varit kanin själv i mitt tidigare liv och lär förmodligen återgå till samma position i mitt nästa. Jag älskar kål i alla dess former.
En klick med creme fraiche gör det hela ännu bättre.
Nu har gubben blivit laddad för resten av dagen och de kalorier som måltiden gav har jag redan trampat bort ute på vägarna i Vättlejäll.
Dagens runda blev 7,5 kilometer.
Har insett att de små, enkla mellanmålen är viktigare än vad man tror och jag är ganska säker på att det är försummelsen av dem som gör att mat stoppar i sig på tok för mycket när det blir dags att äta igen.
Nu är jag beredd på nya äventyr, skall med dottern ner på gymmet för hon skall börja träna, vilket jag är aningen motståndare till. Tycker att hon kan vänta ett år i alla fall, men krig eller lugn och ro, det är bara att välja Vi syns kanske igen, vem vet?
pappa B
Här är dagens ingredienser till lunchen, kycklingfilé, edamebönor, finhackad morot, tomat, broccoli och strimlad vitkål. Allt kommer att stekas i smör och rapsolja 50/50 samt spetsats med lite kinesisk soya.Gott, hälsosamt och nyttigt. Lätt som en plätt att tillaga och håller dig mätt och blodsockret på skaplig nivå. Ett mellanmål, kanske en proteindrink eller en youghurt av något slag innan middagen om någon timme.
Jag jobbar hårt för att försöka få till riktiga lunch och middagsvanor. Har valt att inte köra någon av de populära dieter GI eller LCHF varianten utan istället försöka kombinera ihop måltiderna efter vad som passar bäst för tillfället. Protein och kolhydrater när det skall vara. Har skippat ris och pasta, dels för att det är en kraftig kolhydratkälla och samtidigt är jag ingen pastaälskare. Likaså är det med potatis, som jag kan ta en ibland när jag känner för det. Till exempel på helgerna till en rejäl köttbit eller en god fisk. Vitt bröd ger jag till kaninen (den vanliga).
Här är den färdiga tallriken, gott så in i bänken och full av vitaminer tack vare all kål. Har nog varit kanin själv i mitt tidigare liv och lär förmodligen återgå till samma position i mitt nästa. Jag älskar kål i alla dess former.En klick med creme fraiche gör det hela ännu bättre.
Nu har gubben blivit laddad för resten av dagen och de kalorier som måltiden gav har jag redan trampat bort ute på vägarna i Vättlejäll.
Dagens runda blev 7,5 kilometer.
Har insett att de små, enkla mellanmålen är viktigare än vad man tror och jag är ganska säker på att det är försummelsen av dem som gör att mat stoppar i sig på tok för mycket när det blir dags att äta igen.
Nu är jag beredd på nya äventyr, skall med dottern ner på gymmet för hon skall börja träna, vilket jag är aningen motståndare till. Tycker att hon kan vänta ett år i alla fall, men krig eller lugn och ro, det är bara att välja Vi syns kanske igen, vem vet?
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar