Ja ja, nu får ni stilla er. Jag badade inte bubbelpool med receptionistens brallor utan hotellet hade byxor att låna ut till sådana virrpellar som mig. I och för sig hade nog hennes brallor passat mig med, men man kan ju inte ha en byxlös receptionist i ett fashionabelt hotell uppe i Lappland, fattar ni väl?
Hade bestämt mig redan på uppresan att jag skulle besöka Risfjell när jag var på väg ner. Hade hört talats om deras fantastiska sameslöjd och ville inte missa detta. Att Sven-Åke dessutom har gjort världens största samekniv måste man ju se. Och den står lutat och fastskruvad mot ena väggen inne i deras affärslokal. Hela 87,5 kilo väger den och är mäktig att beskåda. Men både Doris och Sven-Åke är duktiga entreprenörer och har många strängar på sin lyra. Här ser ni de duktiga slöjdarna och deras vidunder till kniv.
Den finaste utmärkelsen är det diplom man erhållit från Sapmi Experience, där det framgår att de platsar i den exklusiva skaran sameslöjdare som slår vakt om den samiska slöjdtraditionen och för den vidare med både kvalitet och djup kunskap om material och utformning. De var mäkta stolta när de hakade ner det vackra diplomet från väggen och lät mig ta en bild ute på trappan utanför deras butik i Vilhelmina. Stolta med all rätt för det råder ingen tvekan om att det är första klassens slöjd man hittar när man hälsar på i den här butiken.
Jag letade långt och länge efter att få se någon som hade anknytning till den så kallade Nybyggarveckan som pågick i Vihelmina. Plötsligt hittade jag en friskus som höll på att visa hur man timrade. Intressant, och jag blev kvar där en stund för att se hur det hela gick till. Tror inte att jag blev så mycket klokare av upplevelsen, men det är alltid roligt att se skickliga yrkesmän utöva sina skrå.
Efter att ha sett hur jobbigt detta var så blev jag än mer övertygad att skall jag någon gång i min livstid bygga hus lyfter jag telefonen och beställer både hus och byggare för annars går det rakt åt helsike. Har någon kapat bägge tummarna och monterat fast dem mitt i handen, som på mig då är det inte lönt att ens försöka.
Blev mäkta kaffesugen och jag hade tid över innan Inlandsbanans motorvagn skulle hämta upp mig vid stationen, så jag promenerade ner till centrum och tog plats på ett av bygdens cafer. Söt brud bakom disken massor av gott i disken och detta gjorde att ögonbrynen for upp i pannan med en smäll. Hade nu levt sunt på renkött, fisk, renkött och fisk blandat med renkött och fisk i en dryg vecka så jag öppnade lädret och slog till med en av mina riktiga favvobakelser.
En stor härlig Budapest med massor av grädde och mandarinklyftor. Satt nästan för länge, smackade som en upphetsad groda och njöt då jag plötsligt kom på att jag skulle vidare och fick i lätt galopp, med rullväskan hoppandes och skramlande bakom ryggen, förpassa mig ner till centralen. När jag äntligen satt mig ner kom jag på att jag sett fel på mobilen och hade över en timme kvar innan tåget skulle komma. Ringde Doris som var snäll och kom ner och hämtade mig och körde mig upp till Bergmans fisk för där skulle det södergående tåget stanna för middag.
Fick en ny god måltid och tog plats vid ett fönsterbord och rullade vidare ner mot Östersund. Där var jag inbokad på Hotel Clarion Grand, fint så det riktigt dammade om det. Mörkt ute men vad gör väl det när man är pigg som en nyponros i lunden. Glada damer bakom disken i receptionen och snart hade jag dressat om och hängt de bäckoljedoftande Lundhags brallorna över en stolsrygg, duschat varmt som attan och hoppat i lite finare byxor. Baren nästa!
Ett par Norrlands Export och huvudet började hänga löst så jag tackade för mig, tog hissen en trappa upp och kröp lycklig, mätt och glad ner under täcket i en helt underbart skön säng. I bakhuvudet hörde jag jojken som Lotta savslutade med, inne i den stora kåtan i Båtsuoj när jag var där.
pappa B
Hade bestämt mig redan på uppresan att jag skulle besöka Risfjell när jag var på väg ner. Hade hört talats om deras fantastiska sameslöjd och ville inte missa detta. Att Sven-Åke dessutom har gjort världens största samekniv måste man ju se. Och den står lutat och fastskruvad mot ena väggen inne i deras affärslokal. Hela 87,5 kilo väger den och är mäktig att beskåda. Men både Doris och Sven-Åke är duktiga entreprenörer och har många strängar på sin lyra. Här ser ni de duktiga slöjdarna och deras vidunder till kniv.Den finaste utmärkelsen är det diplom man erhållit från Sapmi Experience, där det framgår att de platsar i den exklusiva skaran sameslöjdare som slår vakt om den samiska slöjdtraditionen och för den vidare med både kvalitet och djup kunskap om material och utformning. De var mäkta stolta när de hakade ner det vackra diplomet från väggen och lät mig ta en bild ute på trappan utanför deras butik i Vilhelmina. Stolta med all rätt för det råder ingen tvekan om att det är första klassens slöjd man hittar när man hälsar på i den här butiken.
Jag letade långt och länge efter att få se någon som hade anknytning till den så kallade Nybyggarveckan som pågick i Vihelmina. Plötsligt hittade jag en friskus som höll på att visa hur man timrade. Intressant, och jag blev kvar där en stund för att se hur det hela gick till. Tror inte att jag blev så mycket klokare av upplevelsen, men det är alltid roligt att se skickliga yrkesmän utöva sina skrå.Efter att ha sett hur jobbigt detta var så blev jag än mer övertygad att skall jag någon gång i min livstid bygga hus lyfter jag telefonen och beställer både hus och byggare för annars går det rakt åt helsike. Har någon kapat bägge tummarna och monterat fast dem mitt i handen, som på mig då är det inte lönt att ens försöka.
Blev mäkta kaffesugen och jag hade tid över innan Inlandsbanans motorvagn skulle hämta upp mig vid stationen, så jag promenerade ner till centrum och tog plats på ett av bygdens cafer. Söt brud bakom disken massor av gott i disken och detta gjorde att ögonbrynen for upp i pannan med en smäll. Hade nu levt sunt på renkött, fisk, renkött och fisk blandat med renkött och fisk i en dryg vecka så jag öppnade lädret och slog till med en av mina riktiga favvobakelser.
Fick en ny god måltid och tog plats vid ett fönsterbord och rullade vidare ner mot Östersund. Där var jag inbokad på Hotel Clarion Grand, fint så det riktigt dammade om det. Mörkt ute men vad gör väl det när man är pigg som en nyponros i lunden. Glada damer bakom disken i receptionen och snart hade jag dressat om och hängt de bäckoljedoftande Lundhags brallorna över en stolsrygg, duschat varmt som attan och hoppat i lite finare byxor. Baren nästa!
Ett par Norrlands Export och huvudet började hänga löst så jag tackade för mig, tog hissen en trappa upp och kröp lycklig, mätt och glad ner under täcket i en helt underbart skön säng. I bakhuvudet hörde jag jojken som Lotta savslutade med, inne i den stora kåtan i Båtsuoj när jag var där.
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar