Kallt och eländigt och inte en fiskstjärt...

Afton på Mjörn sjunger man om men inte en sj'äl gör en trudelutt om afton på Anten. Lika vackert där och dessutom inte så stor att ro över som Mjörn. Nåväl vi hade faktiskt motor. Kan ni tänka er att på ekolodet vimlade det av fisk både stora och små, de höll till på mellan 2-3 meters djup och inte en enda liten mörtasvans ville nappa på våra drag, spinnare, giggar, wobbler eller mormyskor. Skit också.

Om det var fel vind eller andra yttre förutsättningar som gjorde att fisken sket i Lasse och mig, det låter jag vara osagt. Hur som helst så frös vi under flera timmar men värmde oss ibland med lite te med en skvätt punch i, det satt som en fläskläpp skall ni veta.
Lasse fixade mat, eldade i bastun och det tog inte så lång tid innan de här två gubbarna hade tinats upp. En redig finsk bastu sitter alltid rätt.

När mörkret smög sig på och röken från skorstenen på bastin steg upp mot den vackra hösthimlen och Anten låg som en spegel då är det faktiskt skönt att leva, även om det biter lite i skinnet på en gammal get som mig.
Här ute i skogen har LAsse och Sinikka sitt lilla paradis. Nu arbetar jag febrilt för att de skall köpa sig ett hus i Spanien i stället. Antagligen dunkar jag huvudet mot bergväggen, men jag ger mig inte jag dunkar vidare i tron om att jag en vacker dag (skit samma, det kan regna med) kommer att vinna.
pappa B