Avslaget, menlöst och inget sting längre...

Det verkar som om luften har gått ur TUR-balongen och hela mässan så sakta börjar falla ihop. Laddad till max denna marsdag stegade jag ner till vår fantastiska Svenska Mässa och döm om min förvåning när jag klev in i hallen. Även om det skall vara mer uställare så verkar det i alla fall som om man utnyttjat betydligt mindre golvyta. Finland, England och Tyskland och Danmarks stora festliga montrar saknades, Portugal hittade jag inte heller och de muntra Irländarna verkade ha stannat hemma och pressat kiltarna.

Med danskt gemyt och glatt humör bjd den här gubben på en
riktigt god Skavskum från Skagens Bryghus! Full poäng!

Det som för några år sedan var garanterat en av nordens gladaste och trevligaste mässor men tjo och tjim god mat, en pilsner lite här och där, och idel glada miner, det var som bortblåst. Idag var bara farbrodern vid Sandormen från Danmark, den nya Gotlands Båten och Grebbestad som slog upp ett glas öl. De flesta satt ihopkurade i sina montrar och lekte med mobiltelefonen, surfplattan eller bara satt och drömde om bättre tider. Det här koceptet behöver en sjutusades uppryckning om den skall överleva, den saken är klar. Jag vet att publiken som måste betala 130 riksdaler för att komma in och se utställare från 111 länder sitta i sina bås och prata i mobiltelefon, de kommer att gå i höjden, bli förbannade och gå hem. Vad säger de när det inte finns några pennor, magneter och annat småplock att ta med sig hem? Ramaskri, vänta bara.

Till och med Thaimassagen
verkar ta ont i år..Inte minst
om man tittar på gubben.

Om inte nästa år så året därpå kommer TUR att enbart vara en mässa för fackfolket i branschen. Den vanliga människan och pressen får googla på internet för att komma ut i världen. Gubben från Kuba får vackert stanna hemma och rulla sina cigarrer i skuggan under en palm. Att sitta här i Göteborg och se sur ut och försöka sälja handrullade cigarrer för femtio kronor styck till folk som slutat röka, kan inte löna sig. Det kan till och med jag räkna ut.
Pressen på plats är inte heller lika viktigt och idag så kör man presskontakterna via nätet utan personliga kontakter. Det kanske är så det skall vara och jag och mina kollegor är enbart föråldrade, inte bara i prästbetyget numera?
Mina vänner, luften har gått ur TUR-balongen, sakta skrövlar den ihop sig och kommer snart inte att orka lyfta längre. Till och med inne i pressrummet spårar man ur. Datamaskinern är kvar men inte ens en kopp kaffe och en liten enkel havrekaka från Delicado hade man att bjuda på. Lägre än lågt. Tur att flickorna som jobbar där har kvar sitt trevliga sätt och fortfarande kan och orkar prata med oss murvlar.
pappa B